Vem är Sedera Rakotoaritsifa?

Publicerad 9 juli 2020 | Nyhetsbrevsartikel

Det har nu gått ungefär två och ett halvt år sedan vi började samarbeta med Sedera då Simon Lundgren gjorde Gå Ut Missions första insats på Madagaskar. Det har sedan lett till en mycket god relation, flera gemensamma satsningar och att vi månatligen understödjer 10 evangelister som just nu arbetar med att plantera nya församlingar bland olika stamfolk. Här följer en intervju med Sedera Rakotoaritsifa som leder ett nätverk av församlingsplanterare som de senaste åren sett en, faktiskt, explosionsartad församlingstillväxt!

Berätta lite om dig själv, din familj och din tjänst
Jag är 38 år gammal, jag är gift med min fru Janicque och vi har fyra barn. Vi bor utanför Antananarivo som är Madagaskars huvudstad. Tillsammans driver vi en organisation som heter Jesus Family Kingdom där vi sprider evangeliet till onådda platser på Madagaskar samtidigt som vi tränar lärjungar och sänder missionärer. Totalt har vi sedan starten 2006 planterat cirka 300 nya församlingar i onådda byar. Vi har predikat evangelium för 500 000 personer, döpt fler än 4000 personer och tränat 1500 ledare. Just nu är det 600 ledare som regelbundet tränas av mig, jag träffar allihop minst tre gånger om året. Vi arbetar också socialt på de platser där vi planterar församlingar. Vi har sjuksköterskor och läkare i vårt team som hjälper människor med det de behöver, vi tar hand om föräldralösa barn på ett barnhem och hjälper till med utbildning. Nu håller vi också på att bygga ett sjukhus.

När kom du i kontakt med mission för första gången?
Min farfar var en missionerande pastor i en församling. Jag kommer ihåg när han tog sin Land Rover och gav sig iväg in i avlägsna, otillgängliga byar för att predika evangelium. Ingenting kunde stoppa honom! Bibelordet från Apostlagärningarna 1:8 var ständigt på hans läppar: ”Men när den Helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”. Vi barn tyckte att farfar bara upprepade samma sak om och om igen men resultatet blev att bibelordet har blivit till ett ankare i mitt hjärta.

När bestämde du dig för att själv följa Jesus?
Jag växte upp i en välbärgad familj som levde i överflöd. Min pappa var framgångsrik i affärer och hade till exempel 16 bilar men det gav mig ingen glädje. Pappa var också alkoholist och när han var full var det alltid gräl hemma och han var också otrogen. Jag hade inget bra umgänge och vi tog varje tillfälle att gå till nattklubbar för att festa.
En kväll i januari 1995, när min pappa var full skulle vi åka till en nattklubb. Jag sa att han inte fick köra i det tillståndet. Jag var då 17 år och hade inget körkort men jag körde ändå. Vi var fem personer i bilen, jag, min syster, min kusin, min pappa och vår vakt. Vi satte oss i pappas BMW 316, det fanns bara två sådana bilar på hela Madagaskar, så jag var väldigt stolt över att få köra. Vi festade hela natten och vid 4-tiden på morgonen var det dags att åka hem.
Vi började tävla mot en annan bil och vid 120 km/h exploderade ena bakdäcket och bilen sladdade runt och ut på ett risfält. Vi var medvetslösa i 15 minuter och jag var den som vaknade upp först. Jag blev väldigt rädd när jag såg all förödelse. Min kusin låg bredvid mig och yrade, min syster låg med huvudet ut genom bilfönstret och jag trodde först att hon var död. Vår vakt var helt blodig och jag kunde inte se min pappa någonstans. Jag letade efter honom och såg att han låg lite längre bort. Någon kom för att hjälpa oss och vi bar upp honom till vägkanten. Vi åkte allihop till sjukhuset och två timmar senare dog min pappa. Jag var livrädd och kunde inte ens gråta. Mina syskon höll mig ansvarig för olyckan och jag drog mig undan. Det tog två veckor innan jag kunde börja gråta, innan jag ens kunde förstå att jag inte hade någon pappa mer.
Detta förändrade mitt liv helt, pappas pengar tog snabbt slut och vi blev mycket fattiga. Jag blev mer och mer ensam och kände mig mycket olycklig. Allt var en kamp, till och med att få fram pengar till skolavgiften. Det var då jag mötte Jesus! Jag lyssnade på ett kristet radioprogram och började be till
Jesus. Jag lade alla mina problem i Jesu händer. Men inte bara det, jag började tala med Jesus som med en pappa. Inom några få månader hade mitt liv förändrats. Jag kände mig trygg och visste att jag inte var ensam mer. Jag fick uppleva en kravlös kärlek och en perfekt Gud och bestämde mig för att med hela min varelse behaga honom. Jag började tro varje Guds ord som en liten baby. Nu äntligen hade jag en pappa igen!

Hur gick det till när du började med mission?
Efter att jag beslutat mig för att överge alla mina tidigare planer på studier, flickvän osv, överlät jag mig helt till att be och studera Guds ord. Tre gånger i veckan sov tolv unga pojkar kvar hos mig för att delta i bön och jag undervisade dem i Guds ord. Jag levde för att be och studera Bibeln. I början av 1997 blev jag och två andra pojkar skickade 100 km från huvudstaden där vi bodde för att evangelisera. Där stannade vi i tre månader. Det var mitt första missionsuppdrag och Herren lärde mig att leva ett ödmjukt liv tillsammans med andra.
Under de kommande tio åren tog Herren mig på en resa där jag lärde mig mycket och fick viktiga erfarenheter för min framtida tjänst. Jag var medlem i olika församlingar och lärde mig att betjäna i kärlek, evangelisation, konsekvenser av dåligt ledarskap, rättfärdighet, vishet och så vidare. Jag lärde mig att ta ansvar i församlingen under denna tid och jag var engagerad i både söndagsskola och evangelisationen. Jag upplevde mig också ledd till att börja arbeta inom hotellbranschen där jag lärde mig det engelska språket.
Under 2005 började jag mer regelbundet att gå ut i djungeln för att predika i otillgängliga byar. Jag fortsatte där min farfar slutade och startade organisationen Jesus Family Kingdom 2006. Sakta men säkert hittade jag partners som möjliggjorde för mig att kunna åka med helikopter när jag skulle besöka byarna i stället för flera dagars vandringar. Det var en viktig milstolpe eftersom det effektiviserade arbetet och gjorde att vi nådde fler byar på kortare tid. År 2010 upplevde jag ett starkt tilltal ifrån vår Herre om att jag skulle säga upp mig ifrån mitt jobb som kock och gå i tro för att Guds skulle förse oss ekonomiskt medan jag gick in i tjänst för Guds rike på heltid. Gud har verkligen varit vår försörjare, inget har fattats oss och missionsarbetet växer för varje år.

Hur kom du i kontakt med Gå Ut Mission?
Det var under 2017 som en gemensam vän, Nick Satoris ifrån Mission One Eleven förmedlade kontakten till Simon Lundgren. Vi bokade in första evangelisationssatsningen tillsammans och Simon skulle komma hit på hösten. Dock var vi tvungna att ställa in på grund av en böldpest som bröt ut här. Vi genomförde istället satsningen i januari året därpå och sedan dess har jag fått en mycket stark kontakt med Gå Ut Mission.
Jag har tidigare känt mig ensam i visionen att nå de onådda med evangelium. Det har varit mycket lättare att hitta partners till de sociala projekt som vi driver än till missionen bland onådda byar, här är Gå Ut Mission en viktig partner för oss. Genom samarbetet med Gå Ut Mission har vi blivit välsignade med smorda evangelister som kommer hit för att predika och be för sjuka. Det är något vi behöver mer av i vårt arbete både för evangelisationskampanjer men också för att träna våra egna evangelister.
Dessutom har vi fått möjligheten att sända ut och avlöna 10 nya evangelister med hjälp av medel ifrån Gå Ut Mission. Vi hade 10 avlönade evangelister innan och nu har vi alltså kunnat dubbla den styrkan. De är ifrån olika folkgrupper och arbetar på olika platser. De utgör nu grunden för det större team som vi håller på att bygga upp ute i djungeln.
Jag är mycket tacksam för relationen jag har till teamet i Gå Ut Mission. Jag och min fru var också i Sverige och hälsade på i september 2019 för att stärka relationerna ytterligare. Vi har fått en stark koppling mellan våra team där vi nu kan avancera i Guds rikes expansion på Madagaskar.

Hur påverkas arbetet nu utav Covid-19?
Vi har haft ytterst få bekräftade fall men vi har ändå restriktioner som än så länge bara gäller huvudstaden. Vi kan inte lämna staden och man får bara jobba halva dagen. Ifrån början fick man inte jobba alls men de ändrade det till halva dagen för att människor skulle kunna köpa mat. Utöver jobbet får man bara lämna hemmet om man ska köpa mat, gå till apoteket eller söka vård. I djungeln däremot finns inga restriktioner utan arbetet flyter på som vanligt, med skillnaden att jag inte kan resa dit. Men alla församlingsplanterarna arbetar som vanligt och jag vägleder dem via telefon. Eftersom täckningen är mycket dålig kan jag inte ringa dem utan de måste gå till en plats där de har täckning när de vill ringa mig och fråga mig något eller rapportera hur det går.
Jag litar på Guds ord och det står i Rom 8:28 ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut”. Vi har redan sett att mitt i denna kris vänder Gud saker till välsignelse för oss. Jag får ständigt rapporter ifrån våra arbetare i djungeln om hur människor söker sig till församlingarna för att de är rädda för viruset. Fler människor kommer till tro nu än tidigare på grund av detta. Detta tackar vi Jesus för!
En annan bra sak är att jag nu har tid att göra allt som jag tidigare bara kunnat tänka att jag borde göra. Exempelvis sitter jag och skriver på en bok där jag sammanfattar fundamental undervisning för våra församlingsplanterare som jag på sikt kommer ha mycket stor nytta av. Istället för att allt finns i mitt huvud så finns det nu på papper som andra kan undervisa utifrån.

Vad drömmer du om framöver?
Jag vill att det ska finnas en församling i varje by på Madagaskar. Det är det målet vi arbetar mot, även om det är långt kvar så har jag tro för att vi en dag ska komma dit! För att det ska bli så behövs fler arbetare till skörden och jag ber varje dag till skördens Herre om fler arbetare. Jag har börjat knyta kontakt med församlingar i andra städer, längre ifrån huvudstaden och när det är möjligt att resa igen kommer vi börja arbeta på fler platser.


Daniel Bäckrud

Läs vidare

De senaste inläggen

Fler inlägg