Så att mitt hus blir fullt!

Året var 2005 och jag hade just beklagat mig rejält till en äldre pastor över allt som jag tyckte saknades i missionsarbetet. Pastorn som noggrant följt Gå ut missions första fyra år, böjde sig framåt och ställde med ett bekymmersamt ansiktsuttryck frågan: ”Är du inte tacksam Rickard?”

Jag visste inte vad jag skulle svara. Sanningen var att oron över att misslyckas var då betydligt starkare än tacksamheten till Gud över allt som Han hade gjort.
Den 7 augusti är det 24 år sedan Gud befallde Karin och mig att lämna den norske världsevangelisten Aril Edvardsens missionsarbete i Sarons dal för att flytta tillbaka till Sverige och starta Gå ut mission. Vi hade inga garantier, avtal eller kontrakt med någon som kunde försäkra oss om att det här missionsarbetet skulle få ett långsiktigt understöd. Sådana löften kräver nämligen förtroende. För att ha förtroende för något, behöver man känna till det. Karin och jag var, med undantag för några få församlingar, totala främlingar för större delen av svensk kristenhet.
Missionsarbetet vi just lämnat var enormt. Där kunde Gud hela tiden verka på så många olika sätt att personalstaben träffades varje måndagsmorgon, bara för att delge varandra alla vittnesbörd och prisa Gud över allt det som hade skett bara de senaste sju dagarna! Detta var vår erfarenhet av vad mission är och den referenspunkt vi hade med oss.
Den äldre pastorns fråga jobbade, och jobbar fortfarande, på ett mycket vackert sätt i min själ. För konstant tillväxt, konstant framgång och ett konstant beskydd över arbetet är verkligen inte någon självklarhet. Det är bara Guds underbara nåd! När man förstår det, blir man väldigt, väldigt tacksam till Gud för vad Han gjort och gör genom Gå ut mission.
Därför vill nu alla vi som kallar Gå ut mission för vår organisation, gemensamt få försäkra dig som läser detta brev, om att en enorm tacksamhet bor i våra hjärtan över det som Gud gör. Han har verkligen bevisat att Han är densamme. Om vi nu skulle berätta om allt som sker, varje vecka, skulle vi behöva börja ge ut en tjock veckotidning.
Min sommarhälsning avslutas nu med samma hälsosamma fråga till dig som är med och understödjer arbetet månatligen: ”Känner inte också du dig väldigt tacksam till Gud över vad Han lyckas göra ut över världen genom ditt ekonomiska bidrag?!”