Miraklerna i bauxitstaden

Publicerad 27 december 2018 | Nyhetsbrevsartikel

På radion fick hon höra talas om att man i grannlandet bad för sjuka. Vi begrep aldrig riktigt exakt hur hon bar sig åt, men hon spenderade nästan alla sina pengar på två-dagarsresan över gränsen till Guinea och till kampanjplatsen i Sangaredi. Där fick hon uppleva ett mirakel!

Om man gör en internetsökning på staden Sangaredi är något av det första man får reda på att det är en gruvstad. Vårt sjumanna-team såg inte till några gruvor, men ämnet bauxit som man bryter i gruvorna och utvinner bland annat aluminium från, såg vi överallt. Vanlig sten, hade vi nog kallat det om man inte berättat för oss att det var bauxit. Det vi också fick berättat för oss var att det finns så mycket bauxit att reserverna kommer räcka i över hundra år och aldrig kommer ta slut.

På förmiddagen den första kampanjdagen besökte vi stadens borgmästare som hälsade oss välkomna och bad om förbön. Så efter att ha bett för borgmästaren gick vi till polisstationen och bad för polischefen. Nästa anhalt var militären. Vi klev in i ett rum fullt med människor det kändes som man borde ”passa sig för”. Men befälhavaren hälsade oss välkomna och därefter satte miraklerna i bauxitstaden igång. En efter en fick militärerna sätta sig på en stol, för att få förbön och de upplevde en efter en helanden i sina kroppar. Militärerna var sedan med på de flesta kvällsmötena. Befälhavaren kom varje kväll iklädd sin uniform och hjälpte till. Sista kvällen kom han iklädd mjukiskläder och keps!

Bibeln berättar om hur man kom till Jesus med de sjuka. För oss blev dessa bibelord extra levande denna vecka. Under kampanjmötena var det nästan varje kväll många som vittnade om helanden. Undantaget var fredagskvällen, då vi uppmanade folk att lägga av sig sina amuletter de fått från häxdoktorer. Framför scenen bildades en hög med amuletter som vi tände eld på. Den kvällen var det bara tre personer som vittnade om helande och atmosfären var väldigt spänd när mötet avslutades. Men de resterande kvällarna var precis som de första, fyllda av glädje och mirakler. Spontana jubel utbröt i folkskaran och plötsligt dansar någon fram framför scenen som ett vittnesbörd om hur Jesus helat dem. En kväll kliver en man fram med en käpp upplyft i luften. Han berättar att han tidigare behövt käppen för att ta sig fram, men att Gud gjort ett mirakel i hans kropp. Han är så glad att han inte kan sluta varken prata eller visa upp sin nya spänstighet. Han tar sen sin käpp och går, men kommer sedan tillbaka och lämnar den vid scenen: ”Jag behöver ju inte den här längre!”

Även till seminarierna kom mängder av människor som ville ha förbön för helande. En dag ber vi för en man som är så döv att han inte skulle höra ett pistolskott. Hans son står bredvid och efter att vi bett får sonen genom tolk fram att mannen har börjat höra svaga ljud. Vi fortsätter att be och efter ett tag kan mannen höra när någon knäpper med fingrarna bakom hans rygg. Vi vet inte om han fick tillbaka full hörsel eller inte, innan dagen var slut. Men på samma seminarium finns en överlycklig kvinna som haft så ont i kroppen att hon hade svårt att lämna hemmet. Men nu jublade och dansade hon och gladde hon sig även extra över den döve mannen som började höra, eftersom det var hennes make.

Vårt team bestod av mig (Anton), Alexander Bervebrink från Gå ut mission, Ruben Liimatainen från Kingdom House Örebro och fyra av våra elever i Team Pionjär; Joel Sandgren, Felix Lindström, Maja Bertilsson och Linn Karlsson. Vi hjälptes åt med förkunnelsen, undervisningen, förbönen och allt annat vi gjorde. Man blir glad i hjärtat när man plötsligt ser en elev sitta och be för en främmande hotellgäst. Eller när en annan elev sista kvällen leder två hotellarbetare till Jesus. Senare berättade hotellmanagern för eleverna att hela atmosfären på hotellet förändrats sen ni kom. ”När ni ber ser jag att ni har kontakt med Gud och från och med nu kommer Jesus vara viktigast i mitt liv.” Man blir också glad när eleverna undervisar på seminarie, eller predikar på kampanjscenen, eller utgjuter sin längtan att de onådda folken ska få höra om Jesus. I Sangaredi bor främst folkgrupperna Fulani och Susu. Båda muslimska folkgrupper och Fulani-folket ett mycket strikt sådant. Stadens högste imam blev helad i sina fötter. Han hade lagt mängder med pengar på sjukvård men ingen utan Jesus kunde hjälpa honom. Näst sista kvällen berättar han om detta från kampanjscenen och å alla muslimers vägnar i Sangaredi, välkomnade han oss och vårt budskap.

Vi är överväldigade över genombrottet i Sangaredi. Precis som bauxiten verkade miraklerna aldrig ta slut. Låt oss nu be för de fyra kyrkor som har ansvaret för uppföljningsarbetet. Låt oss be för de 1345 namn och kontaktuppgifter som samlades in under veckan. Tack till alla er som stödjer Gå ut mission och sänt oss till Sangaredi. Tillsammans gör det vi känt bland alla folk att Jesus nåd, precis som bauxit, räcker och blir över och aldrig kommer ta slut!

Och kvinnan från Guinea-Bissau, vad hände med henne? Hon vittnade om hur Jesus helade henne både från blindhet och oförmåga att röra sin högerarm.

/ Anton Karlsson, samordnare Ung Missionär och kursledare Team Pionjär

Läs vidare

De senaste inläggen

Fler inlägg