Alberts fortsatta historia

Publicerad 21 oktober 2020 | Okategoriserade

Dell 2. Från träsket till huvudstaden

Utifrån en intervju som Gå Ut Missions medarbetare Arne Raen har gjort med vår kontaktperson Albert Mridhas i Bangladesh, fortsätter här nu berättelsen om hur en ung och fattig flykting på andra sidan jordklotet plötsligt befinner sig i svenska pingstförsamlingar!

Från mangroveträsket, via Åstol, till 70 kampanjer!
1980 tar Albert ett arbete som sekreterare på kvällarna i Dhaka hos Swedish Free Mission, vilket var svensk pingströrelses missionsarbete i Bangladesh. Namnet ”Free Mission” klingar fint för bengalerna, men ur ett nordiskt perspektiv har det egentligen med det gamla nordiska konceptet att göra där vi har församlingar som inte tillhör den lutherska statskyrkan, utan kallar sig för ”en frikyrka”. Albert berättar vidare: ”Bangladesh är ett av världens tätast befolkade länder och det tredje största muslimska landet i världen med en befolkning på snart 200 miljoner människor. Bara en halv miljon av dessa är kristna. Bangladesh har 64 distrikt och flera av dem har inte några lokala kristna personer eller församlingar. På många platser vet man inte ens hur en kristen ser ut. När jag till exempel åkte motorbåt i fem timmar ut till ön Dhalchar i vårt stora mangroveträsk möttes jag av lokalbefolkningen som hade fått höra att en kristen man skulle komma. De var så nyfikna på hur en kristen såg ut. Efter att ha sett mig, såg dom på varandra och sa ’Aha, han ser ju ut som oss!’ De trodde att en kristen bara var en utlänning med vit hud.”

Efter 4 år blir Albert den administrative ledaren i Swedish Free Mission. Under den här tiden träffar Albert även Mary och de gifter sig 1985 och får sönerna Matthew och John. Svensk Pingströrelse vill vid den här tidpunkten att deras arbete i Bangladesh blir till ett självständigt samfund utifrån de 34 församlingar de grundat. Albert blir tillsammans med sju svenska missionärer den administrativa ledaren i Free Christian Churches of Bangladesh. ”Det här var ett nytt steg i mitt liv, jag var så tacksam till Herren för Hans nåd i mitt liv”. Den fattiga flyktingpojken som en gång bodde under ett mangoträd står nu plötsligt i talarstolar i både Jönköping och ute på ön Åstol för att rapportera i svenska pingstförsamlingar om deras missionsarbete i Bangladesh.

Albert och Mary är hela tiden överens i den första visionen om att betjäna och hjälpa fattiga barn. De förbereder sig genom bön och kontaktskapande. 1990 delar Albert sin vision i ett möte med några ledare i Bangladesh och en ny organisation grundas, The Way Trust, där Jesus egna ord ”Jag är Vägen” är inspirationen och Trust är ett av de engelska orden för stiftelse. Organisationens syfte är att leda barn från fattigdom till det eviga livet. Bangladesh var vid den här tidpunkten ett av världens allra fattigaste länder. Hälften av befolkningen levde under FNs definition av extrem fattigdom.

Gruppen som startade ”The Way Trust” säljer sina personliga ägodelar och speciellt Albert och Mary gör stora uppoffringar för att kunna komma igång. Sexton små lågstadieskolor blir till slut startade i södra och norra delen av landet, 32 lärare anställs! Lärarna själva får grundläggande teologisk utbildning så att de även kan förkunna evangelium för barnen, föräldrarna och grannskapet. ”Det var inte bara utbildning, det var också vårt sätt att föra de förlorade själarna till Kristus” säger Albert.

Även 25 nya kyrkor byggs i den här perioden. Skolorna och församlingarna genomför också olika omsorgs- och utvecklingsprogram i sina samhällen. Albert arbetar vidare med drömmen om en internatbaserad skola, en plats där många fattiga, föräldralösa och barn med bara en förälder kan få både omsorg och en ordentlig utbildning, istället för att bli offer för barnarbete, människohandel och prostitution. Han gör många undersökningar för att hitta ett lämpligt ställe. Från vänner, både i Bangladesh och i utlandet, lottar han pengar som gör att en stor tomt köps 1998 i norr, utanför staden Birganj. ”Till slut välsignade Gud oss med möjligheten. Vi gav stället namnet Home of Peace (Fridens hem)”. Ett halvår efter inköpet besökte Karin och Rickard Lundgren området och var med och bad för det. Utöver att dika ur detta sumpområde som då var fullt med giftiga ormar och stora råttor, byggs det fyra stora byggnader med matsal i mitten.

Efter 25 år är alltså Alberts vision en verklighet! Den 2 februari 2002 får 120 mycket fattiga barn börja sin skolgång vid Home of Peace. Under åren som följer ökar antalet elever för varje år. Antalet byggnader ökar med internatbyggnader för flickor och pojkar. 2018 var antalet elever uppe i 618. Ekonomin är en ständig utmaning och Albert får lägga mycket tid och kraft på att samla in pengar. Han har fått kontakt med en understödjare i Schweiz som finansierar stora delar av hela driften under 12 år, utöver detta har det funnits en rad andra bidragsgivare bland annat Skandinavisk Barnmission, ”Vi är så tacksamma för dem alla”, utbrister Albert.

KAMPANJMISSION I BANGLADESH!
1998, 14 år efter att FCCB etablerades, har kyrkosamfundet 3000 medlemmar, fördelade på 90 församlingar. Då besökte Albert Sydafrika och Europa för att hitta hjälp att nå ut i Bangladesh med evangelium. I Norge bodde han hos missionsprofilen Berit Helgøy Kloster i Stavanger. Han uttryckte att han hade misslyckats med den långa resans mål om att hitta hjälp. Men precis innan avresan till Bangladesh nämnde Berit en person ”Rickard Lundgren, som jobbar i Sarons dal!”. De ringde upp Rickard och Albert berättar om arbetet och bjöd in Rickard att besöka Bangladesh.

Albert utbrister: ”Men Rickard var till en början avvisande och hade fullt upp med missionsarbete i Indien och Pakistan. Men så ändrade han sig plötsligt och upplevde ett Guds tilltal om att satsa på Bangladesh. Jag blev så förvånad över att någon kunde ändra sig så fort och har alltid känt att det var beviset för att detta var Guds plan, att vi tillsammans skulle få vara med och bygga Guds rike i Bangladesh”. De fortsatte sin kommunikation vidare på fax, där Rickard presenterade kampanjmetoden som världsevangelisten Aril Edvardsen hade lärt honom i Sarons Dal, att samla många människor till evangeliska möten.

Rickard och hustrun Karin besökte sedan Bangladesh mars 1999. Albert berättade då att de ska få vara med på en stor dophögtid där 463 personer ska döpas. Men dagen innan det har Rickard ett möte på en risplattform som även några hundra icke troende kom till. Albert kände sig till en början ganska osäker över hur en så offensiv missionsinsats med ett arrangerat evangelisationsmöte utomhus skulle tas emot. ”Många människor blev helade i det mötet och det var första gången i vårt sammanhangs historia som vi fick uppleva det. Folk var överväldigade över att få se hur människor kunde bli friska utan mediciner på ett enda ögonblick. Detta gjorde att flera ville ta emot Jesus i mötet och antalet dopkandidater ökade till 678.” Efter mötet såg Albert med stora ögon på Rickard och utbrast: ”I hela mitt liv har jag aldrig sett någon utländsk missionär be till frälsning och helande med bengaler som det här – låt oss göra det igen!” Detta blir starten för Gå Ut Missions satsningar i Bangladesh.

Rickard lovade att hitta resurser för att sända sex team om året för att hålla kampanjer, medan Albert skulle hitta församlingar och pastorer som ville satsa och var beredda att följa upp dem som kommer till tro. Samma sommar fick Rickard tillåtelse av den norska Missionsorganisationen Troens Bevis i Sarons dal att under sju år kanalisera ett månatligt understöd till 34 av pastorerna och evangelisterna i FCCB.

Hösten 2000 flyttade Rickard och Karin Lundgren till Sverige och grundade Gå Ut Mission. Genom Gå Ut Mission och några andra organisationer har nu över 70 kampanjer genomförts överallt i landet och hundratusentals bengaler har under åren fått höra om Jesus och sett Honom göra under i deras egna byar. Tiotusentals har fått möjligheten att ta emot Jesus som sin frälsare. Antalet församlingar i FCCB har under de här 20 åren ökat från 90 till otroliga 438 och antalet registrerade medlemmar ökat från 3000 till 40 000! Den här formen för offensiv evangelisation är under Guds välsignelse i Bangladesh. Både svenska och norska missionärer i Bangladesh har uttryckt att sådana här kampanjer borde inte kunna genomföras då landet är ett av världens största muslimska länder och ligger högt upp på World Watch-listan över områden med svår förföljelse av kristna.

När jag frågar Albert om vision och strategi kring kampanjerna så svarar han: ”Huvudsyftet är att rädda själar i Jesu namn. Efter kampanjerna gör vi ett uppföljningsarbete av dem som registrerats. Om vi inte kan följa upp i ett område så gör vi inte heller någon kampanj där. Uppföljningen är av största vikt i en kampanj. Vårt långsiktiga mål är att hela tiden genom kampanjerna försöka föra evangelium till de helt onådda delarna så att nya människor kan höra de goda nyheterna och komma till Herren. Men som en onådd nation måste vi göra många, många fler kampanjer för att ens kunna säga att folket har fått höra. Hårt arbete ligger framför oss och vi måste förbereda vår värld för Jesus andra återkomst.”

Albert understryker att kampanjerna är det absolut viktigaste verktyget som de har för att kunna förkunna evangeliet och att den efterföljande uppföljningen avgör mycket hur resultatet blir. Bara nu under hösten 2020 har ytterligare 600 människor ställt sig redo för att döpas, så snart myndigheterna tillåter folksamlingar igen. Evangeliet fortsätter att gå fram!

DRÖMMEN OM EN BIBELSKOLA
Albert berättar: ”Natten den 25 oktober 2012 hade jag en dröm. Jag såg två händer som sträckte sig mot mig med en bibel. Händerna var fulla av ljus och härlighet. En röst bad mig att ta emot bibeln och starta en bibelskola. Jag förstod att Gud bad mig bygga den bengaliska kyrkan genom att undervisa och träna nästa generations ledare. Då hade vi planterat församlingar i 45 år och haft kampanjer i 12 år. Tusentals hade kommit till tro på Jesus och hundratals nya församlingar hade startats i olika delar av landet, men jag hade panik för det var en enorm brist på pastorer, evangelister och kyrkoledare överallt. Men hur skulle vi kunna finansiera det? Min hustru Mary uppmuntrade mig ändå att starta bibelskolan,
eftersom visionen så tydligt kom från Gud.

Jag delade visionen med några bibelskolelärare, pastorer och kristna ledare i Bangladesh. Alla uppmanade mig att starta skolan, eftersom det är så viktigt för vårt land att vi kan resa upp solida ledare i församlingarna. Skolan startade februari 2013 med 13 studenter och vi gav den namnet ”Hosanna Bibleschool of Bengali”. Det är helt avgörande för framtiden att vi kan fortsätta utbilda pastorer, evangelister och andra ledare. Vi måste säkra vidare drift av skolan, så att vi kan bygga och utveckla Guds rike i Bangladesh. Målet är att vinna själar för Jesus och bygga levande församlingar där människor kan komma tillsammans och tillbe Gud.”

Läs vidare

De senaste inläggen

Fler inlägg