Att få sätta riktning på sitt liv

I somras fick jag tillsammans med David och Melissa förmånen att leda ett Young Missionaries-team ner till Bulgarien. Pazardzjik, en plats vi varit på många gånger förut med kontakter som börjar kännas mer och mer som familj för varje gång man kommer dit. Vi var ett team med folk från Sverige, Italien och Tyskland och för många var det deras första missionsresa någonsin. För mig är det alltid speciellt att få vara med på någons “första-resa” då jag vet vad min första YM resa gjorde med mig när jag var 15 och hur det verkligen satte riktning för resten av mitt liv. 

På plats i Bulgarien började vi redan första kvällen med att åka ut till en by där jag fick predika det underbara evangeliet. Varje dag under veckan åkte vi ut till byar och hade möten bland turkar och romer. Hur ser det ut kanske du undrar, det ska jag försöka förklara! 

Vi kommer till byn med vår tolk och lite folk från den lokala kyrkan. De börjar sjunga lovsång i ljudanläggningar som alltid står på maxvolym samtidigt som vi försöker samla mer folk till platsen där mötet ska vara. Ibland har vi med oss ansiktsmålning eller leksaker, för när barnen kommer springandes kommer föräldrar och andra nyfikna traskandes efter och helt plötsligt har man en folkskara. Sen drar det igång, någon av oss i teamet håller en warm-up för att få igång folket och bygga förväntan. Efter det har vi ett inövat drama som vi tagit fram för att visa på vad Jesus gjort för oss. Här såg vi kväll efter kväll hur folk blev berörda av vilken enorm kärlek Jesus i dramat har för oss människor, applåderna och jublet kommer alltid i ögonblicket när Jesus besegrar döden och återuppstår. Efter dramat ligger förväntan i luften, vad är det här? Vem är det där? Då tar någon av oss vid och börjar predika för att förklara evangeliet och att den där Jesus som dog i dramat de nyss såg finns på riktigt och han dog och återuppstod för just dig! Efter predikan blir det alltid frälsningsinbjudan och bön för sjuka. En fantastisk stund när hela teamet är aktiva i folkmassan för att be för människor, betjäna dem och leda dem fram till Jesus. Förstå att dag efter dag få åka ut till olika byar och göra detta tillsammans med ungdomar som för varje dag som går tar nya steg i tron, alltså det är fantastiskt! 

En händelse som berörde mig lite extra just denna resa var vårt sista bymöte. Vi hade precis börjat bjuda in folk till förbön och efter ett tag fick flera kvinnor ta emot tungotalet och blev döpta i helig Ande. En av kvinnorna hade haft blödningar som under bön hade försvunnit och smärtan var nu helt borta. Mitt i detta underbara bönekaos kommer en ung kvinna fram till mig ungefär i min egen ålder. Hon har en sammanbiten blick och känns ganska allvarlig. Jag vinkar dit vår tolk och hon förklarar att kvinnan funderat länge på det här med Gud och att när hon såg vårt drama kände hon att nu måste hon våga testa. Jag får be med denna sammanbitna unga kvinna till frälsning och för varje ord hon upprepar brister det i ansiktet på henne. Tårarna kommer och jag känner verkligen Guds ande och närvaro i den här stunden. Nu börjar tårarna rinna ner även för mina kinder och där står vi, hon och jag hand i hand, gråtandes i en frälsningsbön som jag aldrig vill ska ta slut. Det är ett sådant där ögonblick jag burit med mig sedan resan. Hur enormt stort det faktiskt är när Gud verkligen förvandlar liv och att vi får vara med och se det hända, vilken nåd! 

© 2020 All Rights Reserved Gå Ut Mission