Strutsteologi är inget för den som vill följa Jesus!

Publicerad 25 augusti 2017 | Nyhetsbrevsartikel

Det finns en utbredd företeelse bland kristna idag. Det som skrämmer, utmanar lite för mycket, känns lite för ansträngande. Det vill vi helst inte veta av. Likt strutsen vill vi stoppa huvudet i sanden. Där kan vi skapa illusionen av att det som pågår där runt omkring inte existerar. Syns inte, hörs inte – finns inte! Strutsteologin är emellertid ingen verklighetsförankrad och funktionell väg att vandra om man vill följa Jesus. Verkligheten förändras inte av att jag vill blunda för den. När Jesus kom för att rädda en värld som går förlorad för evigt, drevs Han med öppna ögon till handling. Han kämpade, våndades, ja till och med led och dog som en konsekvens av uppdraget.

Jag möter kristna idag som när vi pratar om mission reagerar likt strutsen. Antingen för att vi blivit invaggade i en känsla av att vi nog borde vara ”färdiga” vid det här laget. Prata inte om det där gamla uppdraget igen. Nu behöver vi göra saker för oss. Eller så känns uppdraget för stort. För omöjligt. Siffrorna som gör gällande att över 2 miljarder människor på jorden idag inte har nåtts med budskapet om frälsning kan kännas övermäktigt. Hur ska vi klara detta? Känslorna av vånda, när tanken på att det är så många som kan gå evigt förlorade dyker upp, kan göra att vi lockas att försöka fly ifrån det genom att blunda för denna verklighet. Men verkligheten är där oförändrad när vi väl tar huvudet ur sanden. Världens onådda behöver Jesus och det hastar!

Att ta emot Jesus ger frihet och sann glädje. Att följa Jesus kan också innebära svår vånda där vi delar Guds eget hjärta för människors evighet. Ibland får vi jubla och ibland gör det så ont. Just för att vi läst slutet på boken, härdar vi ut och sträcker oss mot det som kommer att ske – att Guds hus blir fullt. När jag skriver de här raderna är verkligheten också att vår ekonomi är kraftigt ansträngd. Det saknas rejält med pengar i kassan just nu. Samtidigt värker våra hjärtan för de som aldrig hört. Vi måste fortsätta! Jag är så tacksam att du som står med oss i uppdraget, gör valet att inte stoppa huvudet i sanden. Jag ber för dig att du ska orka känna det Gud känner, våga tro att det är möjligt och så ge av dig själv i tid, bön och resurser för att Guds mission ska utföras. Stort tack för ditt fortsatta givande och engagemang!

Läs vidare

De senaste inläggen

Fler inlägg