HImmelsk närvaro i Guinea

Publicerad 3 maj 2018 | Nyhetsbrevsartikel

Klockan är halv fem på morgonen och tuppen galer hela tiden. Det är en ny dag i Guinea, en ny dag med outreach till en fullständigt onådd landsby. Vi sätter oss i morgonsolen och äter frukost innan vår kontaktperson Oury kommer in på gården med en bil som han hyrt. Hans egen bil var inte tillräckligt utrustad för den typen av uppdrag som vi skulle ge oss ut på i dag. Vi sätter oss i bilen efter att vi lastat baggagerummet fullt med biblar på Fulanispråket, samt leksaker för barn. 

Efter två timmars resa i 10 km/tim på något man kanske kan kalla en väg, kom vi till slut fram till den landsbyn vi hade siktat in oss på. Vi kallar även sådana här resor för ”Guinea massasge”. Stora nyfikna ögon följde oss noga på den enkla marknaden, medan vi gick igenom den med en säck på ryggen sprängfylld med dockor och leksaker. Vi hittade ett ställe som passade där vi kunde dela ut dem till barnen. Snart kom dom springande för att ta emot en gåva. Nallebjörnar i alla sorter delades ut och barnen strålade av glädje. Många har aldrig ägt någon leksak här.

Plötsligt kom läkaren i landsbyn till oss. Han var inte så glad, för han tyckte att vi borde ha pratat med landsbyns hövding innan vi började dela ut. Så då bar det iväg till hövdingen för ett samtal med honom. Hövdingen var väldigt glad för att vi var där och besökte just deras landsby. Vi fick hans välsignelse att fortsätta, vilket vi gjorde med stor iver och glöd. När vi väl var tillbaka på marknaden under det stora trädet fortsatte vi med att välsigna landsbyns invånare.

Det var en stor glädje att få förkunna evangelium om Guds gåva, evigt liv i Jesus Kristus. Allt vi hade med oss till denna landsbyn var ju just det. Gåvor til barnen, Guds gåva frälsningen till de vuxna och Fulani Biblar. Responsen var stor i denna landsbyn då de blev erbjudna evigt liv i Kristus och att få bli kopplade direkt med den Levande Gud, komma in i ett liv tillsammans med Honom här och nu! Det kändes speciellt att veta att här har aldrig evangelium förkunnats, och då inte minst med tanke på folkets respons. Helt obeskrivligt!

”Vem här behöver ett helande?”, ropade jag ut. Det var flera av dem som uppgav att de bar på smärtor. ”Det är helt onödigt att du ska bära på något som Jesus har buret för dig!” fortsatte jag. Plötsligt var det en mullah som bröt sig fram till oss. Han hade huvudvärk, ont i den ena armen, och våldsamma smärtor i fötterna. Han ville ha förbön, och vi bad medan folket tittade på oss med stora skeptiska ögon. Så frågade vi den äldre prästen om han kunde testa och se om smärtorna var kvar. Leendet spred sig i hela hans ansikte då han inte kunde känna några tecken till smärta i huvudet, armen eller fötterna. Han trampade runt i glädje när han demonstrerade för oss att Jesus hade helat honom. En annan man kom då fram med kraftigt reducerad hörsel. Vi bad för honom och testade omedelbart genom att knäppa med fingrarna nära örona. Han nickade och log allt eftersom vi flyttade knäppandet längre och längre bort från hans öron. Han var fullständigt helad! Ännu en man kom då fram som var helt döv. Vi befalde den döva anden att lämna honom i Jesu mäktiga namn. Så testade vi hans öron och nu kunde även han höra igen!! Han stod där med stora ögon och öppen mun medan han mottog ett Nytt testamente på Fulani. Han var milt sagt chockad över det som skedde denna förmiddagen. Jesus blev levande för honom och alla dem i folkhopen runt oss.

Fulani-biblarna delades ut, eller rättare sagt, revs ur händerna på oss. Aldrig har jag sett en sådan hunger efter Guds Ord. De vuxna var tio gånger värre än barnen. Det var så fint att se hur de som fick en Bibel öppnade den med en gång och började läsa med stort intresse. Oury med flera andra kommer i de kommande månaderna besöka de olika ställena. Som Oury själv sa: ”Nu när de börjar läsa Bibeln kommer de så småningom få många frågor. Så vi måste komma tillbaka och svara på dem.” Att ha en Bibel i handen är kraftfulla saker, speciellt när Den Helige Ande börjar lysa upp så att man börjar se Ordet i ordet. Detta ber vi om vidare!

Daniel Smenes

Läs vidare

De senaste inläggen

Fler inlägg