Frågor stiger i mitt innre

Publicerad 26 juli 2017 | Nyhetsbrevsartikel

När jag skriver detta sitter jag som så många gånger förut under de snart gånga tre decennierna på hemresa från en missionsresa och tittar ut genom flygplanets fönster för att se vilket land som just passerar under…Marocko, nästan fullständigt onått för Kristus. Hur många, precis under mitt flygplan andas just nu sitt sista andetag pga ålderdom, sjukdom, svält eller krig utan att någonsin ens fått höra om Jesus? 

En börda läggs på mina axlar. En nöd växer i min ande. Frågor stiger upp i mitt inre. Hur ska Kristi kropp i väst övertygas om att det är akut tid att prioritera missionsuppdraget bland världens onådda folk nu? Vi kan avsluta så mycket lidande under vår egen levnadstid om vi bara fokuserar på uppdraget och utför det, istället för att bara prata om det. Tidigare generationer var nära

att lyckas under både första århundrandet och senare på 1800 talet. Men sekularisering och krig stoppade. Vad stoppar oss idag? Välbefinnandet? Det är år 2017 med bättre förutsättningar än någonsin för att nå alla med evangelium. Men istället för att gripa den möjligheten minskar istället drastiskt antalet nordiska missionärer och evangelister. Det finns visst varken pengar eller människor med kallelsen, sägs det.

Men det finns 300 fullständigt onådda folkgrupper som inte vet någoting om Jesus. 2/3 delar av jordens befolkning kallar sig inte för kristen. Hur ska vi nånsin kunna nå alla dessa människor när det nu är färre som vill ge av sina pengar till mission och färre som reser ut?

.Det är med intrycken från en just avslutad missionsresa i mitt inre, där det mörker som så tydligt vilade över onådda folk utmanades kraftfullt av Jesu ljus, som jag sitter här och oroas över att vi kristna i väst inte förstår vår kallelse. Vår av Gud just nu givna möjlighet att slutföra missionsbefallningen. Säkerligen kan någon tycka; -Men usch sådan stress och press kan ju ingen behöva leva med?! Vem tror Rickard egentligen att han är? Stackarn, han måste fått det här med att missionera de onådda och Jesu återkomst helt om bakfoten…

Till skillnad, tyvärr, från allt fler svenska förkunnare och doktorander vid våra teologiska institut så tror jag fortfarande på ALLT det som Gud säger i Sitt Ord. Det gäller såväl skapelseberättelsen, Noas Ark, Röda havet, Goliat och Jona i valfiskens buk. Men också epistlarnas undervisning om relationen mellan Jesu fysiska återkomst som kungars Kung till vår jord, relaterat till att vi först måste nå ut till alla folkgrupper med evangelium. En helig kallelse vilar över Gå ut mission att alltid vara en Guds röst om just detta in i Jesu Kristi församling; budskapet ska ut. Helt till jordens yttersta gräns. Det är själva orsaken till att Gå ut mission startades för snart 17 år sedan. Jesus bar på denna nöd under sina dagar på jorden. Paulus bar den. Vi bär den. Orsaken till att du läser detta nyhetsbrev är att din vandring med Gud har gjort dig lyhörd för den Helige Andes uppmaning i ditt inre. Att bära. Att känna nöd och välja uppoffringar för Guds sak. Tack för ditt bidrag!

Min blick faller åter ner från flygfönstret och Marocko övergår i Gibraltar, Spanien. Då börjar glädjetårar rinna och jag prisar Gud över insikten att om bara en månad flyttar en barnfamilj från Sverige som var mina elever på bibelskolan för 20 år sedan, som missionärer med siktet på Marocko!

-Rickard Lundgren, Grundare och evangelist

Läs vidare

De senaste inläggen

Fler inlägg