Att komma hem och hjälpa människor hem till Jesus

Publicerad 30 januari 2019 | Nyhetsbrevsartikel

Inför en kampanj är det mycket som ska ordnas. Plats att vara på, marknadsföring i form av posters, lokalt engagemang från de oftast få kristna som finns i området. Det behövs polistillstånd för att hålla möten osv. All denna planering kan snabbt omkullkastas om t.ex. polistillståndet dras in.

Det var precis det som hände innan vår resa till Bangladesh i oktober.  Med bara några veckors framförhållning behövde vi hitta en ny plats att hålla våra möten på och trycka nya posters mm. Vårt lokala team i Bangladesh har lärt sig att vara flexibla och mobila. Det är något vi även försöker lära ut till våra Pionjärelever, dem vi har med på team och vi som förkunnare i Gå ut mission försöker också leva  själva. Med det sagt är det alltid med en viss undran man åker ner till Bangladesh. Man vet aldrig riktigt hur det ska gå, ingenting är riktigt säkert innan man reser.

Den här gången var anledningen till att kampanjplatsen behövde flyttas, förestående val vilket gjorde det svårare att få tillstånd för större folksamlingar.  Teamet som förutom undertecknad bestod av Björn Fredriksson, Johan Lundgren och Felicia Lindberg från Salemkyrkan i Vargön och Eleonor Johansson från Missionskyrkan i Oskarshamn, möttes upp på flygplatsen i Istanbul för att sedan gemensamt ta flyget mot Dhaka.

När vi landade i Dhaka och gick igenom de välkända korridorerna på flygplatsen slås jag av en känsla att vara hemma. Det känns verkligen så! Dofterna och alla människor som pratar oförskämt högt, speciellt när man är lite halvt yrvaken efter flighten. Hemma. Vad ska denna resa innebära? Vilka människor ska få sina liv förvandlade av Jesus. Vad vill du göra i vårt team Jesus? Frågor som snurrar i huvudet. Efter någon timme är vi igenom passkontrollen och kastas ut i Dhakatrafiken. Biltutor, damm, trängsel… hemma. 

Vi reser vidare med tåg. Jag är så glad att teamet får se Bangladesh på det här sättet, skumpandes genom landskapet. Jag är också glad att vi hade sittplatser och slapp som många bengaler sitta på taket på tåget. Det är verkligen galet mycket människor, men det är hemma. 

Vi kommer till slut till Parbatipur och under första kampanjmötet känns det oroligt på platsen. Det var otroligt svårt att predika men till slut kunde jag ändå göra en frälsningsinbjudan och flera hundra gensvarade på evangeliet och några blev också helade. Dagen efter inledde vi våra ledarseminarier där jag undervisade om vår identitet i Kristus. Att få utrusta och utmana ledare är otroligt berikande. Vår tolk som jobbat på bibelskolor i många år sa, att den här typen av undervisning är otroligt viktig.

På andra kvällsmötet vittnade Eleonor Johansson från Oskarshamn och Björn Fredriksson, pastor i Salemkyrkan i Vargön, predikade.  Efter mötet kunde vi konstatera att den oro vi upplevde dagen innan hade försvunnit och folk vågade även vittna om sina helanden. Bland annat kunde en kvinna som haft en förlamning i sitt ena ben, gå obehindrat efter förbönen.

Under dagarna som var kvar av kampanjen upplevde vi en härlig favör från himlen då många tog emot Jesus. På seminariernas tredje dag undervisade Johan och Björn om profetia. Tredje kvällsmötet inleddes med att Felicia delade starkt om sin väg till Kristus och sedan predikade jag. Många tog emot Jesus efter predikan och flera vittnade även om helande. En kvinna hade haft en kännbar tumör på halsen och nu kunde man inte längre känna tumören. Jesus bekräftar sitt ord med under och tecken!

På sista dagens ledarseminarier undervisade Felicia om det personliga bönelivet på ett starkt och praktiskt vis. Eleonor ledde oss i bön och vi bad och talade ut profetiska ord. De lokala ledarna utmanades också att lyssna in Gud och be för varandra. Det är inte något som är helt vanligt i Bangladesh, enligt vår tolk. 

På sista mötet predikade Johan Lundgren och under kvällen kunde man se som ett hav av hundratals händer som lyftes mot himlen när människor tog emot Jesus. Kön för dem som ville vittna om helande ville knappt ta slut. När vi åkte från kampanjplatsen hade minst tio personer vittnat på scenen och även efteråt fick vi se hur människor blivit helade. Jag är så otroligt glad för att fått komma hem till Bangladesh ännu en gång, men framförallt är jag glad över det faktum att över 1500 personer funnit sitt hem i Kristus under kampanjen! 

Din missionär
Andreas Cucca

En teamare berättar:

Det är härligt att se hur människor växer och tar nya steg i tron under en missionsresa. Eleonor hade veckorna innan resan besökt vår Engagekonferens i Nässjö och bestämde sig för att följa med på kampanjen. Detta är hennes reflektion kring att åka ut med Gå ut mission: 

Jag har alltid haft en stark längtan efter att få åka på missionsresa! En dag så bara bestämde jag mig för att  nu är det dags. Gud har berört mitt missionshjärta här i Sverige, men det var när jag väl tog steget, som Gud kunde förvandla mig. Att få se människors enorma hunger efter att få tag på Jesus och att få se Gud verka så påtagligt, är det bästa jag varit med om! Det har skapat tro, förväntan och en djupare längtan efter mer. Det har även hjälpt mig att se på Sverige på ett helt nytt sätt. Det var som att sätta på sig trons glasögon och fråga Gud vad Han ser. Jag skulle önska att alla fick vara med om möjligheten att få åka ut på missionsresa! Oavsett om man har en längtan efter mission eller inte, så har jag fått en större förståelse för Guds hjärta för sitt folk. Jag blev starkt berörd av att få se människor möta Jesus för första gången i sina liv! Resan till Bangladesh är en upplevelse som jag kommer att bära med mig hela livet!”

Läs vidare

De senaste inläggen

Fler inlägg