Att hålla fast vid Jesus

Publicerad 26 april 2019 | Nyhetsbrevsartikel

I believe in Jesus Christ!” Så ropade en en muslimsk man rätt i ansiktet på mig efter att han kommit på vårar sista kampanjmöte och blivit helad ifrån smärtor. Jag ler tillbaka mot honom och kan inte göra annat än att prisa Gud för hans underbara gärningar!

I slutet av Mars hade jag, Simon Lundgren glädjen att får resa till Guinea tillsammans med Clara Johansson och Ellen Göthberg. Vi hade en kampanj i den muslimska staden Telimele. Där bor det drygt trettiotusen människor och det kristna antalet var knappa tio människor. I Telimele bor folkslaget Fulani som vi jobbar hårt med att försöka nå med evangelium just nu. De räknas som en av Afrikas största onådda folkgrupp på över trettiofem miljoner människor och de kristna är mycket få. Så det du nu kommer att läsa om får nog allt ses som ett under.

Första kvällen var det drygt tusen människor samlade på kampanjplatsen och responsen till Jesus var stor och flera mirakler skedde och rykten började gå. Antalet ökade till nästa kväll och det var stor glädje bland folket. Clara höll sin första kampanjpredikan och gensvaret var starkt. En stum flicka började tala efter förbön och hennes pappa stod helt mållös och kunde knappt förstå vad som hade hade skett när hans dotter försökte imitera Ellens Halleluja rop! Dagen efter blev dock tuffare. Vi började med seminarier för de få troende. Vid lunchtid började det ropas ut hot ifrån moskéerna till folket i Telimele att inte gå på våra möten. Antalet sjönk lite men vi var fortfarande glada över människorna som var där och trotsade uppmaningen från de muslimska ledarna. Under och tecken bekräftade ordet och tre döva vittnade om helande.

Antalet Fulani fortsatte att minska på kvällarna men det är otroligt stort att de som kom faktiskt vågade komma till mötena. Ellen höll också sin första kampanjpredikan den fjärde kvällen. Ett vackert mirakel som skedde var hur en man som varit döv på båda öronen blivit helad. Han kom fram tillsammans med sin syster som med rinnande tårar berättade för oss vad som hade hänt. När mannen var liten och gick i skolan hade han blivit slagen hårt i huvudet av en lärare och förlorat sin hörsel. Nu femtio år senare hade Jesus helat honomoch det var starkt att se både hans och systerns tacksamhet.

Sista dagen var det dags för söndagsgudstjänst och när vi kom till den lilla församlingen möttes vi nu av sextio människor i kyrkan. Församlingen som dagarna innan var knappt tio personer hade sannerligen fått tillväxt. Vi kände igen flera människor som varit uppe och vittnat om helande under kvällarna som nu satt och sjöng med i lovsången och började sin vandring tillsammans med Jesus! Detta är helt fantastiskt stort, särskilt bland en folkgrupp som Fulani.

På sista kvällsmötet predikade jag om att ge sitt liv till Jesus och hålla fast vid honom. Strax efter frälsningsbön och bön för sjuka började en muslimsk man ropa saker som lögnare och pekade på mig och började bete sig lite hotfullt. Våra lokala kontakter gick för att lugna ner honom och bad honom gå. Tillslut gick han därifrån och drygt en tredjedel av de kanske hundrafemtio Fulani som var där följde med honom. Det betyder alltså att runt hundra hade tagit till sig förkunnelsen och valde att hålla fast vid Jesus trots hot och grupptryck. Halleluja!

Tack för dina förböner. De planteras just nu nya församlingar i Telimele och jag vill be dig att vara med och be för de nya troende som valt Jesus. Det är inget enkelt beslut och de är medvetna om vad konsekvenserna kan bli av deras val. Vi tackar Gud för varje dyrbar människas rop efter frälsning och för varje mirakel.

Simon Lundgren

Vittnesbörd från teamet

När jag var 15 år åkte jag på min första missionsresa med Ung Missionär till Pazardzhik i Bulgarien. Mina förväntningar på resan var ungefär att få en rolig upplevelse och inget mer men Gud överträffade mina förväntningar något enormt och tände mitt hjärta för mission, att alla människor förtjänar en chans att få lära känna sin Pappa i himlen. Efter den resan har jag varje gång jag varit ute på missionsfältet de senaste åren känt en betryggande känsla av att jag är mitt i Guds vilja för mitt liv. Jag har bett om mer av Guds hjärta och han har krossat mitt hjärta för alla människor som ännu inte fått höra om Honom därför vill jag åka till de onådda. Jag har känt en tid nu att jag velat ta nästa steg med Jesus och gå lite längre utanför min bekvämlighetszon därför ville jag att åka med på kampanj. Valet att åka var inte självklart då jag kände mig för ung och oerfaren men Gud försäkrade mig om att Han vill använda mig och jag fick inse att det egentligen inte handlar om mig alls.

Så jag åkte på min första kampanj till Guinea till staden Telimele. Intrycken var många och första kvällen av kampanj blev jag helt tagen av Guds godhet och makt! Under hela kampanjen har vi fått se mirakel på mirakel i Jesu namn och människa efter människa som valt att ta emot Jesus i sina liv. Något som jag aldrig glömmer är kvällen då jag hade predikat, jag har aldrig någonsin förut känt mig så mitt i Guds vilja och så ledd av honom. Efter predikan kommer en man upp på scenen,tar tag i min arm och ser mig djupt i ögonen sedan säger han orden “I believe in Jesus Christ”. Det var nog det vackraste jag hört, han hade fått lämna av allt och möta Jesus och man såg att han var en ny strålande skapelse. Under hela kampanjen så fick vi se hur Gud totalt förvandlade Telimele med sin närvaro. Bördor lyftes av, döva fick höra, blinda fick se, folk kastade kryckor och dansade. Men framförallt så sträckte sig folk efter Jesus och bad till frälsning vilket var helt underbart att få bevittna.

Ellen Göthberg

Ända sedan jag blev frälst har jag haft ett särskilt hjärta för att nå muslimer med evangelium, att proklamera Ljuset på platser där mörkret fortfarande råder. Innan resan till Telimele, under mitt år som ledarträningselev, hade jag läst på en hel del om fulanifolket. Jag googlade och läste på Joshua Project om detta folk. ”Okej, de är strikta och missionerande muslimer… det är Afrikas största onådda folkgrupp… 35 miljoner människor … Så få procent kristna…” Men det blir en helt annan sak att åka till Guinea och träffa dem, prata med dem, krama dem. De är så mycket mer än bara siffror på Joshua Project! De är älskade, värdefulla människor skapta av och för Gud. Guds hjärta bultar för att detta folk ska få komma till insikt om Sanningen och att Sanningen ska få sätta dem fria. Få saker har berört mig på djupet så mycket som att få bjuda in till frälsning efter att ha predikat evangeliet om Jesus bland detta folk – och nästan varenda en gensvarar. Nästan varje fulanimuslim ”som är så omöjlig att nå”. De fick ge sitt första ”ja” till Jesus. Ljuset fick bryta igenom på denna mörka plats och Jesu namn fick bli ärat och upphöjt. Under kampanjen fick jag se i verkligheten vad jag bara sett i mitt inre, och det är något av det coolaste jag varit med om. För Gud är INGENTING omöjligt.

Clara Johansson

Läs vidare

De senaste inläggen

Fler inlägg