The Archives

Engage 2020 framflyttat

posted by:Kenth Andersson on

Organisationerna bakom Engagekonferensen som var planerad till den 7:e november 2020 i Jönköping har beslutat att flytta fram konferensen till oktober 2021. De nya restriktioner gällande Covid-19 som infördes den 29 oktober har tyvärr begränsat möjligheterna för både stora och mindre samlingar på en stor del av de orter där vi planerat att ha hubbar under årets konferens. Med tanke på rådande omständigheter vill vi ta ansvar så att Covid-19 begränsas så mycket som möjligt i vårt samhälle. Ledningen för Engage har samtalat och bett över situationen och därför beslutat att flytta fram konferensen till oktober 2021. Vi ser fortfarande behovet av att lyfta situationen för de onådda och bibellösa folk i världen idag, och vi tror på bönens kraft. Därför samlas vi till ett digitalt bönemöte via Zoom den 7:e november kl 18.00 – 19.00 för att be för de onådda och bibellösa folken i världen.

Delta i Engage-bönemöte via Zoom

Vi inbjuder härmed alla som tänkt vara med på Engage i år, och alla andra intresserade, att vara med på årets nyinsatta Engage-bönemöte via Zoom den 7:e november kl 18.00 – 19.00. Anslut dig här:

https://us02web.zoom.us/j/87304872378?pwd=N1Yzc0srRzd6OUtxaThxMHd6TFFqZz09
meeting ID: 873 0487 2378
lösen: 20201107 

| Nyhetsbrevsartikel

Helande från Corona och Jesus besöker Fulani-byar via radio!

posted by:Kenth Andersson on

När jag pratade med vår kontakt i Guinea hade han nyligen kommit hem från sjukhuset. Han berättade att han varit ute i en by och predikat och bett för en familj som var sjuka. När han kom hem hade han känt sig dålig. Ganska tidigt försvann luktsinnet och sedan gick sjukdomsförloppet snabbt. Han blev inlagd på sjukhus med konstaterad covid-19 och fick syrgas, läkarna fruktade för hans liv. En kväll när han var riktigt illa däran så bad han till Gud och sa ”Jag är redo att gå hem nu, men jag vill inte ligga här och lida längre. Ta hem mig eller låt mig få fortsätta predika.” Den natten blev han totalt helad! Läkarna och övrig personal var helt förundrade över det som hänt och Oury passade givetvis på att predika om Jesus för dem allihop!

Nu tillbaka i Mamou fortsätter han med den del av arbetet som under rådande omständigheter plötsligt fått ett ännu starkare genomslag – radio! Två gånger i veckan predikar han på en muslimsk radiokanal om Jesus och telefonsamtalen låter inte vänta på sig. Oury uppskattar att han själv tar emot över 100 samtal på en dag när det är som intensivast. I en av byarna dit han kom för att göra uppföljning var flera av byborna mycket otåliga och uttryckte en tydlig längtan att nu få möta denne Jesus som de hört om och börjat tro på. Häromkvällen åkte han ut sent till ännu en by för att i skydd av mörkret döpa några lyssnare som kommit till tro. Det här sker just nu i den mycket muslimska folkgruppen Fulani. Vi tackar Gud och ber om fortsatta genombrott för evangeliet!

| Nyhetsbrevsartikel

Ledarträning och Pionjär

posted by:Kenth Andersson on

text: Anton Karlsson, kursledare Team Pionjär

Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal. / Ords 22:6

Jag ingick i den första Team Pionjär-klassen. Under året kände jag en stark maning till att fortsätta tränas av mina förebilder i Gå Ut Mission, på den tiden hade Gå Ut Mission sin bas i Katrineholm. Jag började söka jobb, lägenhet och bil där, men med snål framgång. På mirakulösa sätt, där Gud bland annat skickade pengar f rån Kina via Boston och samma dag gav mig en bil, lade sig pusselbitarna till rätta bara någon månad innan flytten till Katrineholm. I Katrineholm lärde jag mig massor och tillsammans med Gå Ut Missions grundare, Rickard, planterade jag en församling i Norrköping. Titt som tätt slängde Rickard, med kort framförhållning, upp mig att predika på en scen någonstans. Jag började också tränas i att predika på missionskampanjer i Asien och Västafrika och efter ett tag började jag hålla egna kampanjer.

Det var under detta år som jag verkligen kom igång med så mycket av det jag gör idag. Den stora faktorn till det, tror jag inte låg så mycket i min egen begåvning, utan i att Gud sände människor in i mitt liv som tränade mig, uppmuntrade mig och trodde på mig. Sedan två år tillbaka har vi möjligheten att erbjuda Team Pionjär-elever att efter sin utbildning, gå ett CSN-berättigat ledarträningsår. Nuvarande kull av ledaträningselever består av Ellen, Melker och Joel. För att på bästa möjliga sätt mejsla fram nya tjänstegåvor, formas året efter individuellt efter längtan och gåvor. Melker och Joel utgår från Borås och Ellen från kontoret i Nässjö. Utöver deras många ansvarsområden där de växer i ledarskap, är vi fullkomligt saliga över att få stå axel mot axel med ännu fler arbetare till den stora skörden.

I slutet på augusti var det äntligen dags för kursstart! Eller ordet kursstart känns lite mjäkigt till och med. Våra nya Team Pionjär-elever skulle påbörja sin pionjärutbildning, vilket innebar att vi skulle få möta ett nytt gäng med unga människor som vill stå med oss i uppdraget att nå Sverige och världen med evangelium. Årets Team Pionjärklass består av totalt 8 elever fördelade på 4 olika team, hälften killar och hälften tjejer. De kommer från lite olika sammanhang och placeras i församlingsplanteringar i Arlöv, Tomelilla, Sjöbo, Biskopsgården (Göteborg) och Ryd (Linköping). Vi är glada att få ha samarbetspartners från Pingst, EFK, Equmeniakyrkan och en friförsamling.


Redan de första dagarna satte klassen ribban högt genom fin sammanhållning och mycket skratt. Eleverna har hunnit komma ut till sina praktikplatser och vi är även igång med utbildningsdagar i Nässjö, som kommer fortsätta då och då under terminen. Eleverna visar stor hunger efter att få lära sig att formas av Guds Ord. När jag tänker på elever från tidigare årskurser, hur de växte, vilken skillnad de gjorde för Guds rike och vad många av dem gör idag, så fylls mitt hjärta med stor förväntan och tacksamhet. Tänk att vi får vara med på ett hörn och forma framtidens pionjärer!

Liksom himlen är högt över jorden, så är mina vägar högt över
era vägar, mina planer högt över era planer.
Jes 55:9

| Okategoriserade

Alberts fortsatta historia

posted by:Kenth Andersson on

Dell 2. Från träsket till huvudstaden

Utifrån en intervju som Gå Ut Missions medarbetare Arne Raen har gjort med vår kontaktperson Albert Mridhas i Bangladesh, fortsätter här nu berättelsen om hur en ung och fattig flykting på andra sidan jordklotet plötsligt befinner sig i svenska pingstförsamlingar!

Från mangroveträsket, via Åstol, till 70 kampanjer!
1980 tar Albert ett arbete som sekreterare på kvällarna i Dhaka hos Swedish Free Mission, vilket var svensk pingströrelses missionsarbete i Bangladesh. Namnet ”Free Mission” klingar fint för bengalerna, men ur ett nordiskt perspektiv har det egentligen med det gamla nordiska konceptet att göra där vi har församlingar som inte tillhör den lutherska statskyrkan, utan kallar sig för ”en frikyrka”. Albert berättar vidare: ”Bangladesh är ett av världens tätast befolkade länder och det tredje största muslimska landet i världen med en befolkning på snart 200 miljoner människor. Bara en halv miljon av dessa är kristna. Bangladesh har 64 distrikt och flera av dem har inte några lokala kristna personer eller församlingar. På många platser vet man inte ens hur en kristen ser ut. När jag till exempel åkte motorbåt i fem timmar ut till ön Dhalchar i vårt stora mangroveträsk möttes jag av lokalbefolkningen som hade fått höra att en kristen man skulle komma. De var så nyfikna på hur en kristen såg ut. Efter att ha sett mig, såg dom på varandra och sa ’Aha, han ser ju ut som oss!’ De trodde att en kristen bara var en utlänning med vit hud.”

Efter 4 år blir Albert den administrative ledaren i Swedish Free Mission. Under den här tiden träffar Albert även Mary och de gifter sig 1985 och får sönerna Matthew och John. Svensk Pingströrelse vill vid den här tidpunkten att deras arbete i Bangladesh blir till ett självständigt samfund utifrån de 34 församlingar de grundat. Albert blir tillsammans med sju svenska missionärer den administrativa ledaren i Free Christian Churches of Bangladesh. ”Det här var ett nytt steg i mitt liv, jag var så tacksam till Herren för Hans nåd i mitt liv”. Den fattiga flyktingpojken som en gång bodde under ett mangoträd står nu plötsligt i talarstolar i både Jönköping och ute på ön Åstol för att rapportera i svenska pingstförsamlingar om deras missionsarbete i Bangladesh.

Albert och Mary är hela tiden överens i den första visionen om att betjäna och hjälpa fattiga barn. De förbereder sig genom bön och kontaktskapande. 1990 delar Albert sin vision i ett möte med några ledare i Bangladesh och en ny organisation grundas, The Way Trust, där Jesus egna ord ”Jag är Vägen” är inspirationen och Trust är ett av de engelska orden för stiftelse. Organisationens syfte är att leda barn från fattigdom till det eviga livet. Bangladesh var vid den här tidpunkten ett av världens allra fattigaste länder. Hälften av befolkningen levde under FNs definition av extrem fattigdom.

Gruppen som startade ”The Way Trust” säljer sina personliga ägodelar och speciellt Albert och Mary gör stora uppoffringar för att kunna komma igång. Sexton små lågstadieskolor blir till slut startade i södra och norra delen av landet, 32 lärare anställs! Lärarna själva får grundläggande teologisk utbildning så att de även kan förkunna evangelium för barnen, föräldrarna och grannskapet. ”Det var inte bara utbildning, det var också vårt sätt att föra de förlorade själarna till Kristus” säger Albert.

Även 25 nya kyrkor byggs i den här perioden. Skolorna och församlingarna genomför också olika omsorgs- och utvecklingsprogram i sina samhällen. Albert arbetar vidare med drömmen om en internatbaserad skola, en plats där många fattiga, föräldralösa och barn med bara en förälder kan få både omsorg och en ordentlig utbildning, istället för att bli offer för barnarbete, människohandel och prostitution. Han gör många undersökningar för att hitta ett lämpligt ställe. Från vänner, både i Bangladesh och i utlandet, lottar han pengar som gör att en stor tomt köps 1998 i norr, utanför staden Birganj. ”Till slut välsignade Gud oss med möjligheten. Vi gav stället namnet Home of Peace (Fridens hem)”. Ett halvår efter inköpet besökte Karin och Rickard Lundgren området och var med och bad för det. Utöver att dika ur detta sumpområde som då var fullt med giftiga ormar och stora råttor, byggs det fyra stora byggnader med matsal i mitten.

Efter 25 år är alltså Alberts vision en verklighet! Den 2 februari 2002 får 120 mycket fattiga barn börja sin skolgång vid Home of Peace. Under åren som följer ökar antalet elever för varje år. Antalet byggnader ökar med internatbyggnader för flickor och pojkar. 2018 var antalet elever uppe i 618. Ekonomin är en ständig utmaning och Albert får lägga mycket tid och kraft på att samla in pengar. Han har fått kontakt med en understödjare i Schweiz som finansierar stora delar av hela driften under 12 år, utöver detta har det funnits en rad andra bidragsgivare bland annat Skandinavisk Barnmission, ”Vi är så tacksamma för dem alla”, utbrister Albert.

KAMPANJMISSION I BANGLADESH!
1998, 14 år efter att FCCB etablerades, har kyrkosamfundet 3000 medlemmar, fördelade på 90 församlingar. Då besökte Albert Sydafrika och Europa för att hitta hjälp att nå ut i Bangladesh med evangelium. I Norge bodde han hos missionsprofilen Berit Helgøy Kloster i Stavanger. Han uttryckte att han hade misslyckats med den långa resans mål om att hitta hjälp. Men precis innan avresan till Bangladesh nämnde Berit en person ”Rickard Lundgren, som jobbar i Sarons dal!”. De ringde upp Rickard och Albert berättar om arbetet och bjöd in Rickard att besöka Bangladesh.

Albert utbrister: ”Men Rickard var till en början avvisande och hade fullt upp med missionsarbete i Indien och Pakistan. Men så ändrade han sig plötsligt och upplevde ett Guds tilltal om att satsa på Bangladesh. Jag blev så förvånad över att någon kunde ändra sig så fort och har alltid känt att det var beviset för att detta var Guds plan, att vi tillsammans skulle få vara med och bygga Guds rike i Bangladesh”. De fortsatte sin kommunikation vidare på fax, där Rickard presenterade kampanjmetoden som världsevangelisten Aril Edvardsen hade lärt honom i Sarons Dal, att samla många människor till evangeliska möten.

Rickard och hustrun Karin besökte sedan Bangladesh mars 1999. Albert berättade då att de ska få vara med på en stor dophögtid där 463 personer ska döpas. Men dagen innan det har Rickard ett möte på en risplattform som även några hundra icke troende kom till. Albert kände sig till en början ganska osäker över hur en så offensiv missionsinsats med ett arrangerat evangelisationsmöte utomhus skulle tas emot. ”Många människor blev helade i det mötet och det var första gången i vårt sammanhangs historia som vi fick uppleva det. Folk var överväldigade över att få se hur människor kunde bli friska utan mediciner på ett enda ögonblick. Detta gjorde att flera ville ta emot Jesus i mötet och antalet dopkandidater ökade till 678.” Efter mötet såg Albert med stora ögon på Rickard och utbrast: ”I hela mitt liv har jag aldrig sett någon utländsk missionär be till frälsning och helande med bengaler som det här – låt oss göra det igen!” Detta blir starten för Gå Ut Missions satsningar i Bangladesh.

Rickard lovade att hitta resurser för att sända sex team om året för att hålla kampanjer, medan Albert skulle hitta församlingar och pastorer som ville satsa och var beredda att följa upp dem som kommer till tro. Samma sommar fick Rickard tillåtelse av den norska Missionsorganisationen Troens Bevis i Sarons dal att under sju år kanalisera ett månatligt understöd till 34 av pastorerna och evangelisterna i FCCB.

Hösten 2000 flyttade Rickard och Karin Lundgren till Sverige och grundade Gå Ut Mission. Genom Gå Ut Mission och några andra organisationer har nu över 70 kampanjer genomförts överallt i landet och hundratusentals bengaler har under åren fått höra om Jesus och sett Honom göra under i deras egna byar. Tiotusentals har fått möjligheten att ta emot Jesus som sin frälsare. Antalet församlingar i FCCB har under de här 20 åren ökat från 90 till otroliga 438 och antalet registrerade medlemmar ökat från 3000 till 40 000! Den här formen för offensiv evangelisation är under Guds välsignelse i Bangladesh. Både svenska och norska missionärer i Bangladesh har uttryckt att sådana här kampanjer borde inte kunna genomföras då landet är ett av världens största muslimska länder och ligger högt upp på World Watch-listan över områden med svår förföljelse av kristna.

När jag frågar Albert om vision och strategi kring kampanjerna så svarar han: ”Huvudsyftet är att rädda själar i Jesu namn. Efter kampanjerna gör vi ett uppföljningsarbete av dem som registrerats. Om vi inte kan följa upp i ett område så gör vi inte heller någon kampanj där. Uppföljningen är av största vikt i en kampanj. Vårt långsiktiga mål är att hela tiden genom kampanjerna försöka föra evangelium till de helt onådda delarna så att nya människor kan höra de goda nyheterna och komma till Herren. Men som en onådd nation måste vi göra många, många fler kampanjer för att ens kunna säga att folket har fått höra. Hårt arbete ligger framför oss och vi måste förbereda vår värld för Jesus andra återkomst.”

Albert understryker att kampanjerna är det absolut viktigaste verktyget som de har för att kunna förkunna evangeliet och att den efterföljande uppföljningen avgör mycket hur resultatet blir. Bara nu under hösten 2020 har ytterligare 600 människor ställt sig redo för att döpas, så snart myndigheterna tillåter folksamlingar igen. Evangeliet fortsätter att gå fram!

DRÖMMEN OM EN BIBELSKOLA
Albert berättar: ”Natten den 25 oktober 2012 hade jag en dröm. Jag såg två händer som sträckte sig mot mig med en bibel. Händerna var fulla av ljus och härlighet. En röst bad mig att ta emot bibeln och starta en bibelskola. Jag förstod att Gud bad mig bygga den bengaliska kyrkan genom att undervisa och träna nästa generations ledare. Då hade vi planterat församlingar i 45 år och haft kampanjer i 12 år. Tusentals hade kommit till tro på Jesus och hundratals nya församlingar hade startats i olika delar av landet, men jag hade panik för det var en enorm brist på pastorer, evangelister och kyrkoledare överallt. Men hur skulle vi kunna finansiera det? Min hustru Mary uppmuntrade mig ändå att starta bibelskolan,
eftersom visionen så tydligt kom från Gud.

Jag delade visionen med några bibelskolelärare, pastorer och kristna ledare i Bangladesh. Alla uppmanade mig att starta skolan, eftersom det är så viktigt för vårt land att vi kan resa upp solida ledare i församlingarna. Skolan startade februari 2013 med 13 studenter och vi gav den namnet ”Hosanna Bibleschool of Bengali”. Det är helt avgörande för framtiden att vi kan fortsätta utbilda pastorer, evangelister och andra ledare. Vi måste säkra vidare drift av skolan, så att vi kan bygga och utveckla Guds rike i Bangladesh. Målet är att vinna själar för Jesus och bygga levande församlingar där människor kan komma tillsammans och tillbe Gud.”

| Okategoriserade

Alberts historia

posted by:Kenth Andersson on

Del 1. – Från Mangoträd till brevskola

En avgörande del i Gå Ut Missions missionsmetod för att evangelisera i olika länder är de nationella ledarna som samordnar satsningarna. Dessa är Herrens tjänare med stort inflytande över såväl kristenheten som landets styrande politiker. De har extraordinära livsberättelser. Här inleder vi nu berättelsen om vår samordnare i Bangladesh, Albert Mridha. Gå Ut Missions norska medarbetare och missionär Arne Raen har gjort intervjun.

Den brittiska missionären William Carey kom till Indien 1793, för att förkunna evangeliet för hinduerna. William var först skomakare, men det visade sig att han också var ett språkgeni. Han översatte bland annat Bibeln till sex olika språk, inklusive språket bengali.
En av Careys medarbetare, Rev. Smith, fick leda hinduen Ishan Chandra Mridha till kristen tro år 1830. Sex generationer senare, 1957, föddes Albert P. Mridha som den femte av nio syskon. Alberts morfar hade stora jordegendomar. Alberts pappa studerade i Calcutta och arbetade sedan som lärare vid Careys Baptist Mission i Dinajpur. Albert fick en tuff start på livet. En stor översvämning i dåvarande Öst-Pakistan gjorde att familjens hus kom under vattnet. Albert var då också allvarligt sjuk och chanserna för att han skulle överleva var små. Pappan gav honom då mellannamnet Pratyarpan, som betyder ”returneras till Gud”. Föräldrarna bad till Gud och gav ett löfte om att pojken skulle överlåtas till tjänst för Gud om han fick leva. Miraklet inträffade; Albert överlevde.

Nästan all missionsverksamhet hade innan 1947 sin bas i Indien. Den lilla kristna minoriteten i Öst-Pakistan som Bangladesh då hette, var i en svår situation. Väldigt få hade en egen bibel eller sångbok. Albert berättar: ”Jag kan minnas hur min far hade en bibel som delades av många familjer på 50- och 60-talet. Många kom och lånade pappas bibel, men de var då tvungna att lova att återlämna den heliga boken samma dag, så att vi kunde använda den i vår dagliga kvällsandakt. Biblar smugglades från Indien, då det nästan var omöjligt att importera på vanligt sätt. Jag har själv upplevt hur svårt detta var. Efter ett krig mellan Pakistan och Indien 1965 blev både import och smuggling stoppade. Vi hade bara en psalmbok och det var förbjudet att ta den ut ur vårt hus utan pappas tillåtelse.


I min barndom under 1960-talet brukade jag kopiera sånger genom att skriva ner dem på ett papper. Dessa användes sedan vid behov på söndagsskolan och andra sammanhang. Jag kan än idag komma ihåg den här svåra tiden.”
Familjen Mridha flyttade flera gånger och Albert gick på olika skolor. 1970 blir pappan utsänd som lärare på en avlägsen plats i distriktet Joypurhat, nära den indiska gränsen. Albert är 13 år och har en lång och tung väg till skolan. Den barnrika familjen är fattig och har inte råd att klä barnen eller ge dem läromedel för skolan. Alberts mamma syr en skjorta till Albert av en gammal gardin och det är först när han fyller 14 år som han får sina första skor.
Efter att England som kolonialmakt lämnade ifrån sig Indien 1947 blev hela den indiska subkontinenten uppdelad i Indien för hinduer och Pakistan för muslimer. Pakistan blev sedan ytterligare uppdelat i Väst-Pakistan och Öst-Pakistan, som nu heter Bangladesh. Dessa två områden hade inte gemensam landsgräns och bestod dessutom av olika folkgrupper och språk. Väst-Pakistan var dominerande och bestämde det mesta. Öst-Pakistan blev pålagda att införa det pakistanska språket urdu som språk, något som blev början för ett uppror. Folket talade bengali och godtog inte att bli tvungna att tala ett främmande språk. Efter många försök att hitta politiska lösningar och enhetliga valresultat, briserade konflikten i ett krig 1971. Indien gick till slut in i kriget vilket gjorde att de Väst-Pakistanska styrkorna fick kapitulera 16 december 1971. Öst-Pakistan blev självständigt, men tre miljoner liv hade gått förlorade i det blodiga frigöringskriget.


Under mars månad 1971 stängdes Alberts skola på grund av oron i landet. Kriget startade 25:e mars och 10 miljoner rymmer till Indien för att komma undan det som blev ett fruktansvärt folkmord. Tillsammans med föräldrarna och sex syskon bryter Albert upp på långfredagen och går till fots hela vägen till Indien. Albert bär sin yngre syster samtidigt som han bär en kanna med olja. På den indiska gränsen får de bo under ett mangoträd. Maten de har burit med sig tar slut och de blir beroende av den lilla hjälpen som folk i närmsta landsby kan ge. Efter en tid får de komma till en amerikansk missionärsskola i Västbengalen där de bor en tid tillsammans med 300 flyktingfamiljer. Albert utbrister: ”Tack till Gud som var med oss i den här svåra perioden. Vi var utan mat i flera dagar och senare fick vi även höra om hundratals av barn och vuxna som hade dött i sjukdomar och svält.” Albert skiljs från sina föräldrar och får flytta runt flera gånger mellan olika flyktingläger och hamnar till slut nära ett träningsläger för frihetskämparna, motståndsrörelsen.
Han utför olika tjänster för soldaterna, som att hämta vatten och handla i den lokala affären. Även om han själv är för ung för att delta aktivt i motståndsrörelsen så väcks drömmen om ett fritt land och han känner sig som en frihetskämpe. Varje dag hör han nyhetssändningar på radio och blir inspirerad av meddelande om att de pakistanska styrkorna drivs tillbaka.

När nyheten om kapitulation blir han innan nyår återförenad med sina föräldrar. 1972 reser familjen tillbaka till ett fritt, men krigshärjat och förstört hemland. Namnet på den nyfödda republiken är Bangladesh (bengal-staten). Albert är då 14 år gammal. Efter frihetskriget var det stor brist på biblar och kristen litteratur. Fattigdom och finansiell kris gjorde de kristna sårbara. 1972-73 började många utländska missionsorganisationer komma till Bangladesh från USA, Canada och flera av Europas länder. Biblar kunde inskaffas från Indien, men de flesta troende hade inte råd. Dessa missionsorganisationers verksamhet ledde till stor väckelse och antalet troende i Bangladesh nästan dubblades inom bara några få år. Problemet var bristen på pastorer som kunde ta vara på människorna på det andliga planet. De utländska missionärerna ledde arbetet och de prioriterade tyvärr inte utbildning av nya ledare. All planering och strategi sköttes av missionärerna. Mycket få bibelskolor blev därför etablerade och det saknades långsiktighet. Framtidens generation av ledare för kyrkorna
utvecklades inte.

Tillbaka i ett fritt Bangladesh får familjen bo på ett missionscenter i Khanjanpur där de reparerar alla förstörda hus tillsammans med ytterligare 500 familjer som får bo där. Albert får även komma tillbaka till sin skola, men det är väldigt dåligt med mat och skolmaterial. Albert går även på en söndagsskola som drivs av två amerikanska missionärer. ”Där fick jag lära mig mycket om Herren och om att växa som kristen på ett sådant sätt, att jag senare aldrig har gett upp när lidande och kriser har uppstått”.


1972 blir Alberts far delvis förlamad efter en olycka. Han kan inte längre arbeta och blir sittande med en minimal pension och familjen flyttar till Gopalganj, längre söderut i landet. På grund av deras fattigdom blir detta början på en väldigt svår period. Pappan ligger för det mesta till sängs och mamman tar ensam ansvar för familjen med nio barn. Normal skolgång blir svårt att genomföra och Albert får istället arbeta på risfälten. När det är dags för examen på gymnasiet har han inte råd med examensavgiften. Men efter att ha arbetat extra hårt på fälten lyckas till slut Albert skaffa pengar och genomför gymnasiet 1976.

Efter gymnasiet följer vidare skolgång i huvudstaden Dhaka, där han hyr ett litet rum tillsammans med åtta andra. För att klara sig ekonomiskt arbetar han extra på marknaderna, men pengarna räcker inte till. En period tjänar han lite genom att undervisa andra elever. Han måste låna böcker av vänner och i perioder har han inte pengar till mat. ”Jag bad till Herren om hjälp för att kunna fortsätta studierna trots alla problem”. Till slut måste han på grund av obetald hyra lämna sitt rum. Han uppsöker då Kathalbagan Baptist Church, där pastorn ger honom lov att sova i kyrkan. Men han får inte gå in i kyrkan förrän efter klockan 22.00 och vara ute innan klockan 06.00 på morgonen. I denna kyrka går han på söndagsskola och på gudstjänster. Under de tunga och svåra åren Albert har bakom sig har han bett till Gud och avlagt ett löfte; om han överlever detta och får möjligheten, ska han starta ett arbete för Bangladeshs fattiga barn.

Drömmen handlar om en plats där barn kan bo tryggt, utvecklas som kristna troende och även få en god utbildning. ”Denna dröm har varit en självklar del av mitt liv ända sedan 1976”. Här föds visionen bakom dagens stora center ”Home of Peace” i norra Bangladesh. År av svår fattigdom, lidande och hårt arbete, blir till slut med Guds hjälp en stor välsignelse för flera tusen bengaliska barn.


Juli 1977 tar Albert som 20-åring en månadskurs av Campus Crusade for Christ, ett ekumeniskt studentarbete, som har kommit till Bangladesh. Han är en av 30 pionjärer i detta arbete och erbjuder sig att fortsätta som frivillig medarbetare. Efter ett tag får han en avlönad tjänst i Campus Ministry vid Dhakas universitet. Äntligen kan han försörja sig själv och även stödja sina föräldrar. Albert genomför college 1978 samtidigt som han är med i Campus Crusade of Christ. Vägen ligger öppen för vidare studier vid Dhaka University, men för Albert är detta omöjligt av ekonomiska orsaker. I kyrkan möter han en amerikansk missionär kopplad till International Christian Fellowship. Han ber Albert om att arbeta med deras kristna bibelkorrespondensskola, vilket han tackar ja till. Han får ansvaret för brevkurs avdelningen och arbetar där från 1978 till 1984. ”Där började ett helt nytt liv för mig”, utbrister Albert. Fortsättning följer…

| Nyhetsbrevsartikel

Frihet har ett namn

posted by:Kenth Andersson on

Mellan den 29 juni och den 31 juli sändes liveprogram varje kväll måndag till fredag på TV Vision Sverige. Mer än 50 olika förkunnare var engagerade och kvällarna fylldes av förkunnelse, lovsång och förbön. I en tid när vi inte har kunnat åka på sommarkonferenser som vanligt var visionen att konferensen istället skulle komma hem till var och en genom sändningar via satellit, Facebook och Youtube.

Konferensens namn var ”Frihet har ett namn” och det namnet är naturligtvis Jesus Kristus. Gå Ut Missions missionsdirektor Jonas Andersson var med i planeringen inför konferensmånanden och fick vara med och inspirera resten av förkunnarna till att frimodigt bjuda in till frälsning varje konferenskväll även om vissa kvällar under månaden var mer riktade mot kyrkvana.

Andra veckan i juli, den 7-11 juli, så medverkade tio av Gå Ut Missions förkunnare i konferensen och vår vecka hade ett tydligt evangeliserande fokus. På Gå Ut Missions hjärta ligger att nå ut till ofrälsta och onådda var de än finns i världen och detta var ett fantastiskt sätt att nå ut till svenskar. Varje kväll förkunnades evangeliet, vi bjöd in till frälsning och vi bad för sjuka och för de olika böneämnen som kommit in via bland annat sociala medier. Många olika personer delade också sitt vittnesbörd. I samband med livesändningarna fanns det möjlighet för tittare att ringa in till ett call center och under Gå Ut Missions vecka slogs rekord i hur många som ringt in för att få samtala om tro och få förbön. Flera som satt och svarade i call center upplevde en profetisk koppling mellan vilka förebedjare som fick vilka samtal. Flera som ringde in vittnade om tydliga helanden och vi fick också chans att samtala med människor som var intresserade av kristen tro. Samarbetet med TV Vision Sverige kändes väldigt givande och vi gladdes tillsammans med TV Vision Sverige över hur många vi nådde med evangelium och hur många som vi fick be för och fick kontakt med under kvällarna.

De kvällar som Gå Ut Mission ansvarade för ”Frihet har ett namn” hade vi också med oss härliga lovsångsteam med unga människor som finns med i Core Team och Young Missionaries. Så snart de började spela och lovsjunga var det som att himlen var öppen och lovsången steg inför Guds tron. Några ur styrelsen fick också möjlighet att vara med som programledare och planera kvällarna tillsammans med evangelisterna. Bland annat hade jag förmånen att vara programledare för ett av programmen som sändes från Göteborg. Man blir ödmjuk när man ser och förstår hur mycket slit och planering som ligger bakom varje livesändning. Det var ingen show som skulle genomföras, utan det var påtagligt att fokus låg på att förmedla Jesus till tittarna.

Känslan jag tar med mig från den kvällen jag var med i livesändningen är känslan av äkthet. Även om vi tittade in i en kamera så såg vi in i ögonen på de ofrälsta som vi bär i våra hjärtan. Vi såg grannar och vänner, nysvenskar och gammelsvenskar framför våra ögon. I planering och förberedelse samlades vi kring bönen och längtan att få nå ut i tv-soffor och genom mobiler och datorer in i människors liv, för att nå dem med budskapet om upprättelse, helande och befrielse.

Sammanlagt var vi 35 medarbetare från Gå Ut Mission engagerade under kvällarna som fick vara med och betjäna med de olika gåvor som Herren har lagt ner i oss var och en.

Anette Magnusson

| Nyhetsbrevsartikel

Ris och andlig spis

posted by:Kenth Andersson on

Rapport från Laos

Sedan några år tillbaka har vi fått stå i relation till ett par pastorer i Laos som på ett fantastiskt sätt ger av sina liv och hjärtan i evangeliets tjänst. I ett land där kristendomen inte är accepterad och därmed blir förföljelse ett resultat. Men trots fängelsevistelser och påbud, kvarstår ivern att få dela evangeliet och träna lärjungar. Vi har länge bett över hur vi tydligare både som familj och som organisation ska göra insatser i landet. När vi därför fick ett meddelande om att dessa älskade vänner svälter nu under coronapandemin, startade vi en insamling och inom ett par dagar kunde vi vara med och sända ner pengar till mat. Tacksamheten visste inga gränser och många människor blev välsignade med mat och förnödenheter. För pengarna kunde de köpa ris och mat, hjälpa till att bygga upp ett hus som brunnit ner, ge en änka mat och mjölk till hennes barn. De uttrycker sin tacksamhet och säger att ”trots att vi är på olika platser, är vi bröder och systrar och vi känner er kärlek. Ni hjälper oss att klara oss ett steg till”.

Nöden är fortfarande stor och behoven ökar för varje dag. De ber oss att be för dem. Precis nyligen fick vi ännu en rapport. Sedan de varit ute och delat ut nödhjälpen så fick de leda en av familjerna som tog emot stöd, till Kristus! 3 månader tidigare hade de fått leda ytterligare 5 personer till frälsning så nu startar de en husförsamling på totalt 10 personer! Vi känner oss tacksamma över att se att trots att många idag känner sig oroliga för sin egen ekonomi väljer de att sträcka sig ut. Det finns en glädje i att ge! Det finns ett talesätt som säger att en person som ger är en lycklig person. Och det ligger nog mycket i det. Var med du också, för de onådda folkens skull.

Familjen Holm

| Nyhetsbrevsartikel

Uppväckt från det döda!

posted by:Kenth Andersson on

Hela tiden tar våra medarbetare i Afrika och Asien emot telefonsamtal från människor där de får ge själavård och be kraftfulla böner in i alla möjliga situationer. I Indien har flera fantastiska mirakel skett den här våren genom förböner i telefonsamtal. De vittnesbörd som vi här nu delger, fick vi först höra om i mitten av april. Och under de följande månaderna därefter har vi under våren genom upprepade samtal med vår kontaktperson Salnang Sangma i den indiska delstaten Assam, fått denna fantastiska händelse verifierad som sann och korrekt uppfattad. Salnang berättar:

Under den här karantänen har vi sammanlagt mottagit hundratals telefonsamtal där för oss helt okända människor uppger sina böneämnen. Och ära till Jesus – Herren har gjort många mirakler!

På tisdagkvällen den 7 april mellan kl 17- 18 blev jag uppringd av en man som bodde nära Kongrapara där Simon och Rickard Lundgren tillsammans med ett team från Bergstena höll en kampanj i månadskiftet januari-februari. Mannen och människorna som var samlade omkring honom ville att jag skulle be för hans svägerska. Han gav mig knapphändig information om att hon varit sjuk en tid, men sedan några timmar tillbaka hade blivit helt kall och stel. Jag visste inte vad jag skulle tro men jag frågade mannen om han trodde att mina böner till Jesus skulle kunna hjälpa henne? Han svarade att det trodde han. Jag berättade för honom om hur Jesus gjort stora mirakler i världen när människor låtit deras tro på honom förenas. Sedan bad jag om att om det fanns någon i rummet som inte hade denna tro på Jesus, så skulle den personen lämna rummet. Detta var de överens med mig om, och sedan bad jag en helt vanlig bön i Jesu namn. Efter att jag hade sagt Amen bad jag dem att tacka och prisa Gud för Hans godhet.

Efter ett tag ringde mannen upp igen och kunde till min glädje berätta att nu satt hans svägerska upp vid hans sida – prisad vare Herren! Nästa dag ringde hennes faster upp mig och kunde berätta betydligt mer. Det jag inte visste var att den kalla och stela kvinnan hade nämligen blivit dödförklarad redan vid kl 12 och fastern hade därför blivit meddelad om att komma med sin familj på eftermiddagen för att traditionsenligt sörja den avlidne. Det var då jag blev uppringd. Svägerskan har alltså uppstått från det döda! När hon blivit levande började hon berätta för fastern och de andra i rummet om vad hon hade fått uppleva. När hon dog kom hon till himlen och där möttes hon av änglar. Någon där förklarade även för henne hur hela universum blivit skapat, vad Guds syfte var med att låta Sig födas som människa på jorden, vad som nu händer i världen och även vad som ska hända i framtiden. Hon kände igen personer i himlen, människor hon hade känt på jorden.


Men hon fick också se helvetets brinnande eld och i den såg hon sina egna släktingar och invånare från hennes egen landsbysom skrek av smärta. Även människor hon hade trott var kristna fanns där. Sedan den här kvinnan uppstått från det döda, berättar hon nu för alla sina släktingar i landsbyn om vad hon sett i himlen och i helvetet. Detta gör att människor omvänder sig till Jesus – prisad vare Herren! När Salnang får möjlighet att resa fritt i Assam kommer han personligen besöka kvinnan i närheten av Kongrapara.

Befriad från demoner!
När karantänen började här i Assam blev en flickan i 15-årsåldern av någon orsak besatt av demoner. Under snart två månaders tid har man på grund av karantänen inte kunnat ta henne till vare sig sjukhus eller till en kyrka för förbön av en pastor. De hade bara kunnat försöka få hjälp från en lokal medicinman, vilket bara gjorde flickan mer aggressiv och hon började utgöra en fara för familjen. Men i lördags bad vi för henne över telefonen och hon blev befriad – prisad vare Herren!

Förlamning och öroninflammation helad!
En förtvivlad man ringde upp då han på grund av den arbetslöshet som karantänen i Indien ger, nu inte hade några pengar alls. Han var i desperat behov av pengar för att kunna ta sin 1,5 månad gamla bebis till vård på sjukhuset. De senaste dagarna hade en blödning pågått i hennes öra och hans hustru var även förlamad i benen efter förlossningen. Han önskade mina förböner över dottern och hustrun. Jag delade Guds Ord med honom och bad sedan för dem. Efter ett par dagar ringde han upp mig och kunde berätta om hur blodet i barnets öra direkt hade torkat upp och hur hans hustru dagen efter hade kunnat börja gå igen!

Om du som läser dessa rapport känner att du också vill vara med och hjälpa till så saknar vi fortfarande konkret ekonomiskt understöd till våra medarbetare i Assam. Vi vore så tacksam för om fler kunde gå in och hjälpa med att bära dessa våra syskon i deras fantastiska arbete för Jesus.

Rickard Lundgren

| Nyhetsbrevsartikel

Full aktivitet i missionen!

posted by:Kenth Andersson on

Rapport från Assam, Indien

Epidemin i vår värld slår hårt på olika sätt. Karantän och så kallad ”Lockdown” har införs av regeringar i missionsländerna och det gör att när människor inte längre får utföra ett dagligt arbete, förlorar de omedelbart sina intäkter. Miljontals drabbas nu av fattigdom och därför även hungersnöd. Nu om någonsin vill vi vara på plats och hjälpa till – och det är vi! Trots att vi fortfarande inte kan resa ut till dem och situationen i dessa länder har blivit betydligt svårare, så är ändå missionsarbetet i full gång! Gå ut mission stödjer nämligen sedan många år lokala missionärer månatligen i flera av dessa länder.

Dessa är nu trots hårda restriktioner i full aktivitet, upptagna med att hjälpa människor från akut svält. Bara i den indiska delstaten Assam har teamet på 6 personer besökt hela 29 landsbyar som ligger i deras omedelbara närhet. I dessa landsbyar har man delat ut tonvis med ris och matpaket till de fattigaste av de fattiga! Självklart har detta också gett dem fantastiska möjligheter att förkunna evangelium om Jesus för människor och de har bett för hundratals människor.

Tack vare ditt ekonomiska stöd till Gå ut mission kan alltså Guds församling ute i världen vara offensiv i att uttrycka kärlek, godhet och omsorg när en svår tid råder bland de onådda folken.

| Nyhetsbrevsartikel

Vem är Sedera Rakotoaritsifa?

posted by:Kenth Andersson on

Det har nu gått ungefär två och ett halvt år sedan vi började samarbeta med Sedera då Simon Lundgren gjorde Gå Ut Missions första insats på Madagaskar. Det har sedan lett till en mycket god relation, flera gemensamma satsningar och att vi månatligen understödjer 10 evangelister som just nu arbetar med att plantera nya församlingar bland olika stamfolk. Här följer en intervju med Sedera Rakotoaritsifa som leder ett nätverk av församlingsplanterare som de senaste åren sett en, faktiskt, explosionsartad församlingstillväxt!

Berätta lite om dig själv, din familj och din tjänst
Jag är 38 år gammal, jag är gift med min fru Janicque och vi har fyra barn. Vi bor utanför Antananarivo som är Madagaskars huvudstad. Tillsammans driver vi en organisation som heter Jesus Family Kingdom där vi sprider evangeliet till onådda platser på Madagaskar samtidigt som vi tränar lärjungar och sänder missionärer. Totalt har vi sedan starten 2006 planterat cirka 300 nya församlingar i onådda byar. Vi har predikat evangelium för 500 000 personer, döpt fler än 4000 personer och tränat 1500 ledare. Just nu är det 600 ledare som regelbundet tränas av mig, jag träffar allihop minst tre gånger om året. Vi arbetar också socialt på de platser där vi planterar församlingar. Vi har sjuksköterskor och läkare i vårt team som hjälper människor med det de behöver, vi tar hand om föräldralösa barn på ett barnhem och hjälper till med utbildning. Nu håller vi också på att bygga ett sjukhus.

När kom du i kontakt med mission för första gången?
Min farfar var en missionerande pastor i en församling. Jag kommer ihåg när han tog sin Land Rover och gav sig iväg in i avlägsna, otillgängliga byar för att predika evangelium. Ingenting kunde stoppa honom! Bibelordet från Apostlagärningarna 1:8 var ständigt på hans läppar: ”Men när den Helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”. Vi barn tyckte att farfar bara upprepade samma sak om och om igen men resultatet blev att bibelordet har blivit till ett ankare i mitt hjärta.

När bestämde du dig för att själv följa Jesus?
Jag växte upp i en välbärgad familj som levde i överflöd. Min pappa var framgångsrik i affärer och hade till exempel 16 bilar men det gav mig ingen glädje. Pappa var också alkoholist och när han var full var det alltid gräl hemma och han var också otrogen. Jag hade inget bra umgänge och vi tog varje tillfälle att gå till nattklubbar för att festa.
En kväll i januari 1995, när min pappa var full skulle vi åka till en nattklubb. Jag sa att han inte fick köra i det tillståndet. Jag var då 17 år och hade inget körkort men jag körde ändå. Vi var fem personer i bilen, jag, min syster, min kusin, min pappa och vår vakt. Vi satte oss i pappas BMW 316, det fanns bara två sådana bilar på hela Madagaskar, så jag var väldigt stolt över att få köra. Vi festade hela natten och vid 4-tiden på morgonen var det dags att åka hem.
Vi började tävla mot en annan bil och vid 120 km/h exploderade ena bakdäcket och bilen sladdade runt och ut på ett risfält. Vi var medvetslösa i 15 minuter och jag var den som vaknade upp först. Jag blev väldigt rädd när jag såg all förödelse. Min kusin låg bredvid mig och yrade, min syster låg med huvudet ut genom bilfönstret och jag trodde först att hon var död. Vår vakt var helt blodig och jag kunde inte se min pappa någonstans. Jag letade efter honom och såg att han låg lite längre bort. Någon kom för att hjälpa oss och vi bar upp honom till vägkanten. Vi åkte allihop till sjukhuset och två timmar senare dog min pappa. Jag var livrädd och kunde inte ens gråta. Mina syskon höll mig ansvarig för olyckan och jag drog mig undan. Det tog två veckor innan jag kunde börja gråta, innan jag ens kunde förstå att jag inte hade någon pappa mer.
Detta förändrade mitt liv helt, pappas pengar tog snabbt slut och vi blev mycket fattiga. Jag blev mer och mer ensam och kände mig mycket olycklig. Allt var en kamp, till och med att få fram pengar till skolavgiften. Det var då jag mötte Jesus! Jag lyssnade på ett kristet radioprogram och började be till
Jesus. Jag lade alla mina problem i Jesu händer. Men inte bara det, jag började tala med Jesus som med en pappa. Inom några få månader hade mitt liv förändrats. Jag kände mig trygg och visste att jag inte var ensam mer. Jag fick uppleva en kravlös kärlek och en perfekt Gud och bestämde mig för att med hela min varelse behaga honom. Jag började tro varje Guds ord som en liten baby. Nu äntligen hade jag en pappa igen!

Hur gick det till när du började med mission?
Efter att jag beslutat mig för att överge alla mina tidigare planer på studier, flickvän osv, överlät jag mig helt till att be och studera Guds ord. Tre gånger i veckan sov tolv unga pojkar kvar hos mig för att delta i bön och jag undervisade dem i Guds ord. Jag levde för att be och studera Bibeln. I början av 1997 blev jag och två andra pojkar skickade 100 km från huvudstaden där vi bodde för att evangelisera. Där stannade vi i tre månader. Det var mitt första missionsuppdrag och Herren lärde mig att leva ett ödmjukt liv tillsammans med andra.
Under de kommande tio åren tog Herren mig på en resa där jag lärde mig mycket och fick viktiga erfarenheter för min framtida tjänst. Jag var medlem i olika församlingar och lärde mig att betjäna i kärlek, evangelisation, konsekvenser av dåligt ledarskap, rättfärdighet, vishet och så vidare. Jag lärde mig att ta ansvar i församlingen under denna tid och jag var engagerad i både söndagsskola och evangelisationen. Jag upplevde mig också ledd till att börja arbeta inom hotellbranschen där jag lärde mig det engelska språket.
Under 2005 började jag mer regelbundet att gå ut i djungeln för att predika i otillgängliga byar. Jag fortsatte där min farfar slutade och startade organisationen Jesus Family Kingdom 2006. Sakta men säkert hittade jag partners som möjliggjorde för mig att kunna åka med helikopter när jag skulle besöka byarna i stället för flera dagars vandringar. Det var en viktig milstolpe eftersom det effektiviserade arbetet och gjorde att vi nådde fler byar på kortare tid. År 2010 upplevde jag ett starkt tilltal ifrån vår Herre om att jag skulle säga upp mig ifrån mitt jobb som kock och gå i tro för att Guds skulle förse oss ekonomiskt medan jag gick in i tjänst för Guds rike på heltid. Gud har verkligen varit vår försörjare, inget har fattats oss och missionsarbetet växer för varje år.

Hur kom du i kontakt med Gå Ut Mission?
Det var under 2017 som en gemensam vän, Nick Satoris ifrån Mission One Eleven förmedlade kontakten till Simon Lundgren. Vi bokade in första evangelisationssatsningen tillsammans och Simon skulle komma hit på hösten. Dock var vi tvungna att ställa in på grund av en böldpest som bröt ut här. Vi genomförde istället satsningen i januari året därpå och sedan dess har jag fått en mycket stark kontakt med Gå Ut Mission.
Jag har tidigare känt mig ensam i visionen att nå de onådda med evangelium. Det har varit mycket lättare att hitta partners till de sociala projekt som vi driver än till missionen bland onådda byar, här är Gå Ut Mission en viktig partner för oss. Genom samarbetet med Gå Ut Mission har vi blivit välsignade med smorda evangelister som kommer hit för att predika och be för sjuka. Det är något vi behöver mer av i vårt arbete både för evangelisationskampanjer men också för att träna våra egna evangelister.
Dessutom har vi fått möjligheten att sända ut och avlöna 10 nya evangelister med hjälp av medel ifrån Gå Ut Mission. Vi hade 10 avlönade evangelister innan och nu har vi alltså kunnat dubbla den styrkan. De är ifrån olika folkgrupper och arbetar på olika platser. De utgör nu grunden för det större team som vi håller på att bygga upp ute i djungeln.
Jag är mycket tacksam för relationen jag har till teamet i Gå Ut Mission. Jag och min fru var också i Sverige och hälsade på i september 2019 för att stärka relationerna ytterligare. Vi har fått en stark koppling mellan våra team där vi nu kan avancera i Guds rikes expansion på Madagaskar.

Hur påverkas arbetet nu utav Covid-19?
Vi har haft ytterst få bekräftade fall men vi har ändå restriktioner som än så länge bara gäller huvudstaden. Vi kan inte lämna staden och man får bara jobba halva dagen. Ifrån början fick man inte jobba alls men de ändrade det till halva dagen för att människor skulle kunna köpa mat. Utöver jobbet får man bara lämna hemmet om man ska köpa mat, gå till apoteket eller söka vård. I djungeln däremot finns inga restriktioner utan arbetet flyter på som vanligt, med skillnaden att jag inte kan resa dit. Men alla församlingsplanterarna arbetar som vanligt och jag vägleder dem via telefon. Eftersom täckningen är mycket dålig kan jag inte ringa dem utan de måste gå till en plats där de har täckning när de vill ringa mig och fråga mig något eller rapportera hur det går.
Jag litar på Guds ord och det står i Rom 8:28 ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut”. Vi har redan sett att mitt i denna kris vänder Gud saker till välsignelse för oss. Jag får ständigt rapporter ifrån våra arbetare i djungeln om hur människor söker sig till församlingarna för att de är rädda för viruset. Fler människor kommer till tro nu än tidigare på grund av detta. Detta tackar vi Jesus för!
En annan bra sak är att jag nu har tid att göra allt som jag tidigare bara kunnat tänka att jag borde göra. Exempelvis sitter jag och skriver på en bok där jag sammanfattar fundamental undervisning för våra församlingsplanterare som jag på sikt kommer ha mycket stor nytta av. Istället för att allt finns i mitt huvud så finns det nu på papper som andra kan undervisa utifrån.

Vad drömmer du om framöver?
Jag vill att det ska finnas en församling i varje by på Madagaskar. Det är det målet vi arbetar mot, även om det är långt kvar så har jag tro för att vi en dag ska komma dit! För att det ska bli så behövs fler arbetare till skörden och jag ber varje dag till skördens Herre om fler arbetare. Jag har börjat knyta kontakt med församlingar i andra städer, längre ifrån huvudstaden och när det är möjligt att resa igen kommer vi börja arbeta på fler platser.


Daniel Bäckrud

| Nyhetsbrevsartikel

Ingen sätter ansiktsmask på Jesus

posted by:Kenth Andersson on

På jakt efter handsprit klev jag in på apoteket, på min uppväxtort i Småland. Den var slut såklart. Medan jag betalade passade jag på att fråga vad man ansåg om ansiktsmask som skydd mot Corona. Jag skulle ju ut och flyga. Ansiktsmask skulle inte hjälpa, blev jag informerad om och de var ändå slutsålda.

Upplevelsen av att resa var den här gången lite annorlunda. Var och varannan människa bar ansiktsmask. Med i teamet var Anton Linnarsson, som funnits med flera år i Young Missionaries. Från vår stödförsamling Betesda Eiken i Norge kom Arne Raen, tillsammans med Per, Linda och Emilie. Efter sin första missionskampanj i Bangladesh 2013 har Arne fortsatt med mission och har hunnit göra ytterligare 11 kampanjer i Bangladesh.

– Jag har burit på en missionskallelse ända sedan min ungdomstid, och när jag åkte med på en kampanj för 7 år sedan var det som att komma hem, säger Arne.

Vi hann bara komma till huvudstaden Dhaka innan vi fick beskedet att kampanjen i Kaharole var inställd. På grund av Corona-situationen hade tillstånden för alla större samlingar dragits in. Vi som hade sett fram emot att få förkunna evangelium! Nu kändes det som om Corona-viruset hade satt ansiktsmask på oss också. Bara några dagar efter ställde landets stora firande in av deras landsfaders 100 års-dag.

Vår B-plan blev att ändå hålla våra ledarseminarier som planerat, men de skulle äga rum på barnhemmet Home of Peace. Vi tog oss dit och fick möta flera hundra barn, som välkomnade oss som hedersgäster. Ungefär 60 seminariedeltagare anlände även så småningom och vi hade tre dagars seminarier med dem. Det var stort att få möta dessa unga män och kvinnor. Majoriteten av dem var människor som kommit till tro under tidigare kampanjer. De var där och gav av sin tid och engagemang, för att de ville se sina landsfränder få möta Jesus. Hela det skandinaviska teamet var aktiverade i seminarierna och de unga bengalerna sög åt sig av undervisning. På kvällarna höll vi andakter för barnen på Home of Peace och de var fullkomligt fängslade av teammedlemmarnas olika vittnesbörd.

Men varje dag kom det dåliga nyheter om vad som hände i världen. Till slut fick vi abrupt avbryta och ta första bästa flyg hem, för att inte riskera att fastna i landet. Vi satte aldrig våra fötter i Kaharole, som det var tänkt. Kampanjen blev aldrig av och det är lätt att sörja över det som inte blev. Vi återvände hem till två veckors karantän, men med vetskapen om att de människor vi mötte under seminarierna, är sprängfyllda av goda nyheter.

– Nu när jag vet att det kanske dröjer lång tid innan jag kan resa ut igen, är det en extra glädje att vi fick uppmuntra dem, som ju är framtidens ledare i Guds församling i Bangladesh, säger Arne. De goda nyheterna måste höras. När några fariséer bad Jesus att säga åt sina lärjungar att sluta prisa Gud, svarade Jesus att om de tiger, kommer stenarna att ropa. När en dörr stängs, så öppnar Gud en annan. Och vi vet ju att Jesus inte döljer sitt ansikte, utan vill uppenbara vem han är för varje människa. Han kan man inte sätta ansiktsmask på!

Anton Karlsson

| Nyhetsbrevsartikel

Att resa upp en ung generation missionärer

posted by:Kenth Andersson on

Att saker inte blir som man planerar, brukar ju vara något som är ganska vanligt. Men det osäkra läget i världen idag, ställer saker på sin spets på ett sätt som de flesta av oss inte har varit med om.

I dag skulle vi vara i en stad, i ett land i Asien där man officiellt har gått ut och sagt att man inte får vara kristen. Våra böne- och ledardagar blev inställda då vi fick 24h på oss att lämna landet innan vi troligtvis skulle bli fast. Då detta land, precis som många andra länder, idag stänger sina gränser.

Så nu är vi i Thailand, där vi befunnit oss sen augusti. Vi vet väldigt lite om framtiden. Barnens skola är stängd, och det pratas mycket om viruset som intagit världen. För mig personligen så har jag lyft frågan – i tider av kriser, vad vill jag förmedla till människor i min omgivning? Igår kom jag till insikten, att jag nu har ett ypperligt tillfälle att visa för mina barn och för andra runt mig om en tro som bär genom allt.

Det har nu gått 17 år sedan som jag kom i kontakt med Gå Ut Mission. En organisation som för mig som 21-åring mer liknade ett sprudlade nätverk av evangelister, drömmar, unga människor med en tydlig längtan att nå omvärlden med budskapet om Jesus. Han som frälser, helar och upprättar. Jag hade i flera år burit en längtan efter att få predika och missionera, men hade ingen aning om hur jag varken skulle våga eller få den möjligheten. Jag minns den första missionsresan. Utöver några stapplande ord i talarstolen hemma i min barndomsförsamling, hade jag aldrig varit i närheten av att predika. Helt plötsligt så står jag framför en skara på 3000 människor och får ropa ut evangeliet om Jesus. För Gå Ut Mission var detta något helt självklart. Jag behövde inte en meritlista, utan fick tillsammans med erfarna missionärer kasta mig ut. En stark del av organisationens DNA – att få multiplicera och träna upp nya missionärer.

Just nu reser jag upp en ung generation missionärer. För tillfället är det mina fyra barn. Det är ofta som de är med och får förmedla Jesu kärlek till människor runt om dem. De vet att det inte bara är mamma och pappa som har förmågan att dela med sig av Jesus. Barnen påminner oss om att dela evangeliet med mannen på gatan, de är med och ger av sina egna leksaker och kläder till barn som inte har samma materiella förutsättningar som de har. Och de är gärna med och lägger händerna på sjuka de ser. I en tid då oro tycks ha lamslagit stora delar av världen, så behöver vi fler missionärer. Missionärer som basunerar ut att vilka omständigheter som vi än möter, så är Gud redo att räcka dig handen och dra dig in i en livsförvandlande gemenskap med Honom själv. Du behöver ingen meritlista, Han har kallat dig till att gå ut i din omvärld. Och om du får kroka arm med någon eller någon annan får kroka arm med dig, så uppstår något av det vackraste jag vet – människor som lever för ett högre syfte.
Tillsammans.

Linnea Holm
Thailand

| Nyhetsbrevsartikel

Coronaviruset ska inte stoppa missionen!

posted by:Kenth Andersson on

Affärer, flygbolag mm går i konkurs och olika verksamheter går ner i pausläge. Det gör inte Guds rike, det gör inte missionen! Arbetet är angelägnare än någonsin och möjligheterna att förkunna det glada budskapet är fler idag än igår. Men det ser annorlunda ut. Just nu kan vi inte genomföra stora kampanjer, men vi har full verksamhet ändå! I detta nu sänder vi radio och predikar för fulanifolket i Guinea varje vecka. Utöver vårt kärnteam avlönar vi flera pionjärer som startar nya församlingar i denna folkgrupp. Vi når in med evangeliet till isolerade byar djupt in i Madagaskars djungler där vi har 10 stycken heltidsanställda församlingsplanterare. Ledare tränas, hembesök genomförs där nya troende blir befästa i tron, människor blir helade och nya församlingar startas i Assam. Jag tror inte någon av er som följer arbetet har kunnat missa att vi också just nu bygger ett Missionscenter där. Jag tittade nyligen på filmklipp på grävmaskiner som var i färd med att bygga vägen upp mot kullens topp. Ingen utifrån kommer varken ut eller in just nu, men vi har ju anställda även där på plats så arbetet är i full gång! I Thailand förbereder våra utsända missionärer, familjen Andreas och Linnea Holm, just nu en satsning för att nå in i en ny stad och starta församling. Detta är bara några av de fält där vi har verksamhet varje dag. Människors behov av frälsning och frid med Gud är konstant, men just nu när världen tycks skaka under Coronavirusets framfart är fler mottagliga för evangeliet. Vi ser den tendensen över hela världen och det är ju inget nytt. I tider av kriser när vad som verkligen betyder något aktualiseras har väckelse ofta brutit ut. Nu är tid för Guds församling att på allvar sträcka sig ut och beröra en värld som behöver hopp! Vi har unika möjligheter att genom anställda på plats på tre kontinenter nå ut i denna speciella tid. Hemma i Norden ställs däremot många möten in för våra förkunnare och därmed många uteblivna kollekter. Pengar som i hög grad bär kostnaderna för alla våra medarbetare på de olika fälten. Nu vill vi inte dra ner och behöva permittera utan snarare öka våra insatser. Jag ber och vill tro att troende i Nordens kyrkor vill visa kärlek och solidaritet med bröder och systrar i de delar av världen som ofta är mest utsatta och nu särskilt prövade. Be med oss mot Coronavirusets framfart och ge en rik gåva som gör att arbetet kan fortsätta och inte behöver stanna av. Kanske du kan ge så vi rent av kan öka takten? Tack för allt ditt stöd!

| Nyhetsbrevsartikel

Tvätta händerna, knäpp händerna

posted by:Kenth Andersson on

Det är viktigt att inte vare sig gripas av eller sprida panik. Kärlekens ande driver ut all fruktan. Likaså är det viktigt att vi som Guds tjänare agerar övervägt och i Kristi kärlek. Hänsyn och kärlek till vår nästa måste vara vägledande samtidigt som vårt uppdrag är av yttersta vikt. 
På grund av Coronaviruset så har våra två kampanjer i Bangladesh respektive Burkina-Faso fått ställas in. Teamen som fick beskedet när de var i de respektive länderna togs hem i förtid som en säkerhetsåtgärd. Flygbolag hade redan börjat ställa in flyg så vi valde att fatta ett snabbt beslut för att säkerställa att våra teammedlemmar kom hem till Sverige.  

Utifrån de direktiv från landets myndigheter och på grund av rådande läge i Sverige och omvärlden så inställdes GO Team-dagen den 21e mars och det offentliga mötet REVIVE, som planerats till kvällen.
Till sist vill vi uppmana alla att i kärlek till vår nästa följa de rekommendationer och uppmaningar som kommer från våra myndigheter. I kärlek vill vi också hålla uppe i bön alla våra förtroendevalda och tjänstemän som tvingas fatta svåra beslut dessa dagar. Vi ber för vårdpersonal, forskare och andra som sliter extra nu. Vi omsluter de som finns i riskgrupper och ber om beskydd. Och i Jesu namn bryter vi fruktans makt och proklamerar namnet Jesus över alla andra namn! 
Låt oss fortsätta tvätta händerna och knäppa händerna.

| Nyhetsbrevsartikel

Anden faller i Assam

posted by:Kenth Andersson on

Det är inte ens ett dygn sedan vi som team landade i Sverige och jag sitter nu hemma i min soffa. Tankar och känslor av förundran över vad vi fått uppleva den senaste veckan uppfyller mig! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja.

Vi mötte en hinduisk kvinna som med överväldigande glädje sprang in i sitt hus för att sedan komma ut ombytt till sin färgstarka dräkt. Hon välkomnade oss in i hemmet, och var ännu ovetandes om att hon nu för första gången skulle få höra evangeliet om Jesus! Det var en annan kvinna som också ropade in oss till sitt hem, när vi vandrade på de krokiga vägarna i bergen i Jorabat och gjorde hembesök. Vi hade inte tänkt att gå till henne men hon bjöd in oss! Hon hade lämnat den tro på Jesus som hon en gång fått och hade levt i synkretism (när två eller flera religioner blandas) där amuletter och tillbedjan av andar hade fått fokus. Nu skar hon med rakblad av de två amuletterna hon bar på och slängde dem i elden och bad frälsningsbönen på nytt. På vägen dit fick jag en bild för min inre syn av ”en stor, fet och lång orm som bars ut ur huset”. Herren vill att vi bär ut ormen, tänkte jag! Det var en rastlös kvinna vi mötte först, men efter vittnesbörd om Jesus av pionjärelev Belinda, samt ytterligare undervisning om den Helige Ande och bön i omgångar, så bekräftade kvinnan själv att det nu kändes lugnt. När vi gick där ifrån vände jag mig om för att se på huset. Den här gången såg jag en bild av en stor vit duva som nu vilade där.

Mina tankar går också till den nyfrälsta familjen som vi besökte för att ge uppmuntran. Hanna undervisade om Guds Ande och om att höra Anden tala, vi fick även be om andedop för familjen och då smällde det! Guds kraft fyllde en efter en och de fick börja tala nya tungor och hade svårt att sluta.

Första kvällen på kampanjen kom det knappt 50 personer. Jag blev lite missmodig, måste jag erkänna och jag sökte Herren och undrade vad det var som försiggick. Jag fick ytterligare en bild av Herren och det var i form av en ännu större duva som sänkte sig ner över kampanjplatsen. ”Okej Herre, du är med oss och du är över oss och det är inte min sak att veta tider och stunder eller lägga mig i antal och på vilket sätt. Vi ska predika, undervisa och betjäna och du får komma över oss!” Så från att det var en liten lågmäld skara som mötte oss den första kvällen, till att det den sista dagen både på förmiddagsgudstjänsten och på kampanjmötet på kvällen kom över 200 personer som uttryckte sin glädje i dans, sång, lovprisning och hallelujarop. Vilken förändring! Det är svårt att beskriva en sådan feststämning, men det var himlen som kom ner till oss. Guds Ande betjänade folket till befrielse, helande, frälsning och upprättelse. Jag har varit på många fester men det här var en fest av ett himmelskt slag som jag inte finner ord för! Under kampanjkvällarna fick vi se många olika helanden, bland annat en tonårstjej som grät när hon skulle vittna om hur ont hon haft i sitt knä och ben så att hon inte kunnat böja på det. Nu kunde hon böja på sitt ben! En man vittnade om hur han ringde sin vän för att han ville att vännen skulle bli helad, vilket han också blev!

En annan kvinna berättade om hur hon haft hårda knölar i magen, de var nu borta. En annan hade haft nackbesvär i över 6 månader och blev nu fri från sina besvär. Ett par kvinnor berättade att de trillat och slagit i sin höft men nu kände de inte någon smärta. Halleluja! Allt detta och mer som inte får plats här, skedde när Guds Ande kom och vi valde att gå.

Gå Ut Mission genomförde en kampanj i november 2019 i en av byarna längre från Jorabat och vi fick inbjudan att delta där på deras söndagsgudstjänst. När vi kom dit satt 40–50 personer på marken och på några bänkar och sjöng lovsång på engelska. Anledningen till att de sjöng på engelska är för att de har medlemmar från fem olika stammar i församlingen och engelska är det gemensamma språket. Det är så underbart att se vad Herren gör och hur han älskar oss människor och hur han kallar oss till gemenskap med Honom!

Denna vecka har varit helt fantastisk på så många sätt. Men att få se våra pionjärelever, två unga kvinnor, Sarah och Belinda, som för första gången var med på kampanj, ställa sig inför folket och i hemmen och undervisa, betjäna och be för människorna som de mötte, är fantastiskt! Herren använde deras villiga hjärtan. Att få se Maja predika evangeliet på en kampanj för första gången och att se gensvaret samt hur alla systrarna i teamet tränas, det är mission, detta är att göra lärjungar på riktigt och DU var en del av det här! Du är en bidragande orsak till att människorna i Jorobat, i Assam, Indien fick möta himmelens Gud och att dessa unga människor från Sverige fått tränas i sina gåvor och tjänst för Gud. Tack för att du var med och bad för oss!

Gud välsigne dig rikligen!
Rodhe Haslinger


Vi arbetar målmedvetet och långsiktigt i Assam för att där kunna nå några av Indiens många onådda folkgrupper med evangeliet. Bygget av ett nytt Missionscenter är ett viktigt steg i denna strategi. Läs mer om satsningen och om hur du kan engagera dej.

| Nyhetsbrevsartikel

Pionjärt på Hulta/Borås

posted by:Kenth Andersson on

av Anton Karlsson

I Borås finns en hel del församlingar, men i de sydöstra stadsdelarna, där det bor omkring 20 000 människor, lyckades vi inte hitta en enda frikyrka. Så har det varit fram till nu. På Hulta, som är en av dessa stadsdelar, finns nästan 4500 invånare.

Stadsdelen har varit stämplad som en plats av kriminalitet, droghandel och otrygghet. Men här finns nu Ekarängskyrkan sedan augusti 2018. Jag arbetar som pionjärpastor utsänd av Equmeniakyrkan i Storsjöstrand, för att plantera detta nya rotfäste för Guds rike. Med mig har jag en ledningsgrupp och ett team som går utbildningen Team Pionjär.

Varje söndag firar vi gudstjänst i fritidsgårdens lokaler. Vi är förundrade över vad Gud gör. Det är som att en snöboll börjat rulla och nu är vi inne i ett skeende där fler och fler människor kommer till våra gudstjänster. Många bjuder också med sig vänner och släktingar. De senaste månaderna har vi samlat 15–25 personer varje vecka, men på vår senaste gudstjänst var det 35 personer på plats! Barn, vuxna, svenskar, nysvenskar, kristna, ateister och muslimer, alla dessa kategorier fanns representerade.

Människor ställer djupa frågor om Jesus, barnen stormtrivs och gemenskapen stärks varje vecka. Vi får höra vittnesbörd om hur Hulta blivit en mycket tryggare plats sen Ekarängskyrkan startade. Vi erbjuder många olika aktiviteter. T.ex. startade vi förra veckan en ny bibelstudiegrupp och en lördagskväll i månaden bjuder vi på pannkakor ute på området.

Några fredagskvällar under terminen bjuder vi också in till vårt café Gröna Ängar. Vi understödjer en OM-missionär i Asien och är även stödförsamling till Gå Ut Mission. Vi vill redan från början betona vikten av att de onådda folken ska få höra om Jesus. Vi har fått be till frälsning med några personer och vi tror att det här bara är början!

OM PIONJÄRARBETET

Redan innan Gå Ut Mission blev en registrerad organisation bar vi tankar och idéer om församlingsplantering i Sverige genom pionjära satsningar. Alltsedan starten är det något vi därför arbetat med och nya församlingar har startas i områden där Guds rike har fått bryta fram för första gången. Detta har kunnat ske genom villiga hjärtan i olika åldrar, samarbeten med olika samfund, dessutom genom vår träningsskola ”Team-Pionjär”. Vi har sett många förvandlade liv och flera fungerande församlingar etableras, men ännu finns mycket att göra. Sverige behöver fler församlingar som kan nå ut till en växande befolkning med det goda nyheterna. Vi behöver fler pionjära satsningar för att se ett förvandlat land!

ANSÖK IDAG!

Då är det dags för dig att söka till TEAM Pionjär! På träningsskolan Pionjär får du praktisk undervisning och lär dig upptäcka och växa i dina gåvor. Ultbildningen är en folkhögskolekurs på 10 månader, CSN-berättigad och drivs i samarbete mellan Gå Ut Mission och Team med uppdrag. Mer info och ansökan hittar du på:

gautmission.org/pionjar

| Nyhetsbrevsartikel

Jag är frisk!

posted by:Kenth Andersson on

Teamet som i januari reste till Indiens nordöstra stat Assam bestod, förutom oss två, ytterligare av tolv personer från Östadkullebygdens frikyrkoförsamling och Donsö missionskyrka. Det fanns flera syften med vår resa. Vi förmedlade slutsumman för inköpet av en tomt, eller närmare bestämt en kulle, där vi nu ska bygga ett missionscenter.

Där kommer en ledar- och bibelskola drivas men också ett retreatcenter för själavård till nyomvända familjer som drabbats av svår förföljelse. Det kommer också att erbjudas utbildning i enkelt jordbruk, så att kristna ledare kan bli mer självförsörjande.

Det var ett andäktigt och tacksamt led av både svenskar och indiska pastorer som gick stigen upp till kullens topp för att under bön inviga projektet. Pastor Per Marklund från Donsö Missionskyrka, som också är Gå ut missions ordförande sedan 18 år, läste från Nehemjas nionde kapitel om hur Herren varit trofast mot förbundet med Abraham och gett trons folk de många folkslagens land och lät sitt löfte gå i uppfyllelse. Medan vi bad lade var och en i vårt team ner en murslev med betong i ett hål i marken. En symbolisk handling för att välsigna grunden. Det var gripande att se hur äldre indiska pastorer tillsammans med relativt nyfrälsta evangelister bad till Gud om Hans kraft och närvaro över detta viktiga arbete, här finns flest onådda människor i hela världen.

Vår vision att uppföra missionscentrat, som går under arbetsnamnet ”Calvary Hill”, medför ett behov av yttligare ca 500 000 kr. Vi vet inte idag varifrån denna stora summa ska komma, för vi kan inte göra en paus i vårt ”vanliga” missionsarbete. Det vore inte rätt. Drivna av kärlek till de onådda folken och även kärlek till våra kämpande och ibland lidande syskon, behöver dessa pengar komma in som extra gåvor utöver vår ordinarie budget. Som så många gånger förut vädjar vi därför till er, våra kära medarbetare som får det här nyhetsbrevet, om förböner och att lyssna in Herrens tilltal om att kunna möjliggöra missionscentret Calvary Hill i Assam med en extra gåva.

Här kommer träningscentrat Calvary Hill att byggas.

Den andra delen av vårt missionsteams uppdrag var att genomföra en stor kampanj längst bort i östra Assam. Vårt team hade under hösten varit där fyra gånger för att förbereda kampanjen, men bara en vecka innan avresa uppstod politiskt motstånd som hotade kampanjen med sådan kraft att vårt team i Assam var tvungna att snabbt ändra planerna. Istället drog vi vidare till de västra delarna på gränsen till staten Meghalaya. Vår besvikelse över detta vändes fort till tacksamhet, då fem brandbomber utlöstes i det första området av en terrorgrupp bara dagar innan vår ankomst, vilket troligtvis hade fått polisen att av säkerhetsmässiga skäl dra in tillståndet för kampanjen. Orten där kampanjen hölls heter Pedaldoba och ligger så långt ut i skogen att den smala sandvägen slutade på fältet där vi höll kampanjen. Bodde det ens några människor här? Vi såg knappt till några hyddor. Men här finns tio olika folkgrupper. Just Rabhafolket har varit svårare att nå och trots många år med några församlingar från de andra folkslagen, så har de med kraft avvisat den kristna tron.

Första kvällen dök det ändå till vår glädje upp 600 personer och Rickard predikade om Jesus som världens ljus. 20 personer sökte frälsning och några kunde vittna uppe på scenen om helanden. Det fantastiska var att det var några från Rabhafolket som berättade om sina helande! En polis hade krockat med sin motorcykel och sedan dess haft värk i höften och svårt att röra sig. Först gick han fram för att ta emot Jesus och sedan fick han förbön för sin höft. Det blev bättre första kvällen och den andra kvällen blev han helt frisk!

Andra kvällen kom det 900 personer och en atmosfär av glädje och förväntan började genomsyra kampanjen. Simons predikan om hur Jesus kallade ut Lazarus ur graven fullkomligen dundrade ut i Pedaldobas djungel! Ett 60-tal sökte sig fram för frälsning och överlät sig under tårar till Jesus. Det svenska teamet gick runt och bad för säkert hundra personer och efteråt fick vi veta att blinda ögon och döva öron hade Jesus helat! En kvinna klev upp på scenen strålande av glädje. När Simon gav henne micken med frågan om vad hon hette så ropade hon som svar med full hals: ”Namm Joo!” När Simon frågade var hon kom ifrån skrek hon ännu högre: ”Namm Joo!” Som sista fråga undrade han vad hon hade haft för problem och svaret blev återigen: ”Namm Joo!” Då fick vi veta att det betyder: ”Jag är frisk”. Det kändes som rena rama Nya Testamentet! Vi gladde oss med henne och fick sedan veta både hennes namn och att hon hade haft en så stor svulst eller tumör i magen som hela tiden orsakade värk. Men nu kunde hon inte längre känna av den. Då blev det inte så viktigt med namn och adress.

På dagarna höll teamet seminarier och undervisade till inspiration för de lokala församlings-medlemmarna samt ett 50-tal ungdomar från kringliggande kyrkor. En av dagarna föll verkligen Guds Ande över oss alla på seminariet. En ljuvlig atmosfär av kärlek och frid rådde över platsen där den ene efter den andre föll ner på knä i tillbedjan av Kung Jesus. Vi tillbringade en lång stund med att bara prisa Gud i nya tungor.

Under kampanjens fyra sista kvällar steg antalet i folkskaran till nästan 1400 och sammanlagt registrerades 347 frälsningssökande och 50 personer vittnade från scenen om fantastiska helanden. Människor blev befriade från demoner och tumörer. Döva öron och blinda ögon öppnades. Halvsidesförlamningar efter hjärnblödningar släppte. Rabhafolket förundrades över kraften i Jesu namn. På söndagens förmiddagsgudstjänst i den lilla lokala församlingen dök ytterligare ca 500 personer från området upp för att delta i gudstjänsten.

En av dem var Sabitha och hennes mamma. Sabitha var född döv och därmed stum. Men när Per Marklund bad för henne började ena örat fungera lite grann. Efter en stund gick Per tillbaka och bad en gång till, då började bägge öronen fungera och hon kunde börja formulera ordliknande ljud. Senare ropade hon inför hela Pedaldoba från scenen både ”Jesus” och ”Halleluja”!

Gå Ut Missions team i Assam har redan nu satt igång samarbetet med en pastor från Rabhafolket som ska plantera en ny församling för alla de nyfrälsta i Pedaldoba. Ledaren för missionsarbetet i Assam var lycklig och tacksam till Herren vid vår avresa när han sa: ”Tack för att ni gör allt det här möjligt hos oss, utan er hade det varit så mycket svårare!” Teamet som reste med oss sammanfattade sin upplevelse med att de under en fantastisk vecka fått uppleva den Helige Andes vind som får alla bitar att falla på plats och att det inte kommer an på någon människas förmåga eller styrka utan på Herren!

Till slut vill vi verkligen få uttrycka vårt tack till alla er understödjare och förebedjare för att ni finns och månad efter månad gör alla dessa fantastiska saker möjliga!

Era missionärer,
Simon och Rickard Lundgren

| Nyhetsbrevsartikel

Gathering 2019

posted by:Kenth Andersson on

YOUNG MISSIONARIES / av Joel Sandgren

Passionen för ungdomar som tar ett steg ut i kallelsen att göra alla folk till lärjungar är något
Gå ut mission burit på sedan starten.

Att hjälpa unga i att dela med sig av sin tro och konkret träna dem i allt som har med mission att göra. Detta är något som tog fart konkret för 8 år sedan då det började anordnas missionsresor för unga. Detta är något vi sett god frukt av då flera av de som åkt ut som unga nu leder team och andra fortsätter sin vandring mot att nå de onådda genom andra sammanhang.

Sedan detta blev en del av organisationen har det funnits en dröm om att samla de som åkt ut med Young missionaries även i Sverige för vidare undervisning och pepp för att åka ut tillsammans igen. Den 22-24 november tog detta plats i Korskyrkan Borås. Både ungdomar som varit ute och som var intresserade av att ta steget ut samlades. Gathering 19 blev en succé. Ungdomar främst från södra Sverige samlades och blev peppade på att nå de onådda folken. Helgen hade inslag av undervisning, evangelisation, lovsång och förkunnelse, samt tid för att koppla med andra ungdomar med ett hjärta för mission.

Tanken bakom Young Missionaries Gathering är att det ska vara som en inandning. Ett tillfälle för fördjupning, pepp och nya ungdomar som vill åka ut. Så att utandningen blir mer kraftfull. Att nya team skapas med brinnande ungdomar som vill dela med sig av sin tro till andra människor.
En highlight för mig var när jag gick förbi ett bord med ungdomar som varit ute på olika resor delade erfarenheter och vittnesbörd. ”Det var så häftigt att se hur folk ville ta emot Jesus”, ”Det var första gången jag såg någon bli helad”. Det värmde i hjärta att få höra om hur det påverkat deras vandring med Jesus i en riktning mot andra människor. Nästa Young missionaries – Gathering äger rum 16 Januari 2021, men tills dess kommer ett flertal resor ta plats runt om i världen, med ungdomar som vill göra Jesus känd!

| Nyhetsbrevsartikel

När ljuset möter mörkret

posted by:Kenth Andersson on

ASSAM, INDIEN / av Daniel Bäckrud

Vi har alla erfarenhet av missförstånd som kan uppstå när olika kulturer möts och vi missionärer gillar att berätta om allt som händer på fältet. Men den krock jag vill berätta om för dig är när ljuset möter mörkret och mörkret skingras.

Varje missionär bär på och delar med sig av berättelser om situationer de varit med om där olika kulturer mötts och där missförstånd uppstått, en del komiska och andra tragiska. Självklart har även jag flera sådana berättelser från mitt liv och tjänst som jag gärna delar med mig av. Jag skulle kunna berätta för dig om när jag var i Guinea för drygt ett år sedan och vår trogna kokerska tyckte vi åt alltför dåligt, varpå hon i kärlek gick ut på nätet och sökte upp svenska recept. Dagen efter serverades pannbiff med potatismos och löksås till middag. En utsökt middag trots att hon rullat in ett kokt ägg i pannbiffen istället för att blanda ut ägget i köttfärsen. Gott blev det men kanske något oväntat.

Jag skulle också kunna berätta om när jag en gång skulle till ett kvällsmöte och den lokala pastorn föreslog att vi skulle åka en timme innan mötet började när det tog drygt två timmar att åka dit. Detta hade min skandinaviska, svartvita och tidsstyrda hjärna mycket svårt att förstå medan pastorn tyckte det var onödigt att komma dit i tid eftersom gudstjänstbesökarna också troligen skulle komma sent.

Men den bästa berättelsen, den som upprepar sig under varje missionsinsats, är den om kärnan i hela missionsuppdraget, nämligen den om Guds rikes utbredande. Den krock som blir när Guds rikes kultur möter med fiendens, ljuset möter mörkret, nåd möter lagiskhet, frihet möter bundenhet, frälsning möter synd och korsets seger får ytterligare en anledning att firas! Och det är med glädje i hjärta och själ som jag nu ger dig ytterligare en segerrapport ifrån missionsfältet.

Jag är nyligen hemkommen ifrån en missionsresa till Assam, Indien där vi hade kampanj och ledarkonferens för lokala troende i ett samhälle som är en industriort och ett handelscentrum. Här finns flera större fabriker dit folk åker ifrån flera delar av Assam för att arbeta. En stor marknadsplats lockar också besökare ifrån ett stort område för att handla kläder, mat, djur och redskap. På ett fält inte långt ifrån denna marknadsplats fick jag nåden att predika evangeliet om riket, till ett vittnesbörd dels för de som bodde i byn men också ditresta arbetare och marknadsbesökare. Flera onådda stammar var representerade under kampanjen som samlade ungefär 1500 personer där 275 av dem valde att söka frälsning hos Jesus genom att fylla i ett uppföljningskort.

Flicka som var döv på ena örat men som nu har full hörsel

Det är så underbart att få vara med när Guds rike utbreds och se hur människor får ett möte med Jesus. De kommer ifrån olika bakgrunder, olika stammar, religioner och kulturer men så möts de av ett nytt rike, ett rike som inte är av den här världen, ett rike som består i evighet. Jag minns speciellt sista kvällen där en hinduisk familj kom fram till scenen med sin dotter som var döv på ena örat. De bodde i byn och kom till kampanjen endast i hopp om att deras dotter skulle bli helad och de hade inga som helst planer på att byta religion. Vi bad för dottern och hon fick sin hörsel tillbaka och kunde höra tydligt och klart på båda öronen! Den lilla flickan vittnade inför folkmassan som firade miraklet med glädje. Men det bästa var att hon och hennes föräldrar fick ett möte med Jesus och gick därifrån som Guds barn.

Jag minns också en annan man som levde efter en naturreligion som hans stam hållit sig till i generationer. De tillber träd och stenar och har ingen helig skrift. Han hade först via en vän hört talas om Jesus men visste inte mycket om honom förrän han i nyfikenhet tagit kontakt med en pastor. Efter att ha träffat pastorn blev han utsparkad från sin familj. Han hade alltså inte ens tagit emot Jesus utan bara nyfikenheten orsakade förföljelse. Pastorn tog nu med mannen till vår kampanj där han kom till tro redan första kvällen. Han hade också vid en arbetsskada fått gas i ögonen och hade nu i många år sett fyrdubbelt. Alltså inte dubbelseende, trippelseende utan fyrdubbelt. Han skojade med oss och sa att han var så välsignad därför att allt han ägde hade han fyra av. Vi bad för honom och hans ögon blev helt återställda och han kunde nu läsa obehindrat ur bibeln han just fått.

Återigen vill jag tacka dig för ditt engagemang för missionsuppdraget tillsammans med oss. Tillsammans når vi ut med evangelium och planterar nya församlingar på pionjära platser runt om i vår värld. I Assam tackar våra medarbetare för varje insats vi kan göra för att hjälpa dem att nå sin egen befolkning med de goda nyheterna. TACK!

| Nyhetsbrevsartikel

Jag är kristen nu!

posted by:Kenth Andersson on

av Simon Lundgren 

Mellan den 13:e och 17:e november var jag tillbaka i Guinea för ännu en kampanj, denna gång bland Susofolket i staden Mafreia. Med mig reste Joel Sandgren som predikade och undervisade mycket bra och vår gemensamme vän Anton Carlsson.

Jag hade fått beskrivit för mig innan resan att Mafreia var en stor stad men jag kunde inte hitta den på kartan. Det tog bara ett par timmar från Conakry att köra dit och när vi kom fram tyckte jag inte alls det verkade så stort som det sagts mig. När vi senare på kvällen skulle åka och äta kvällsmat, körde vi ut lite i djungeln och upptäckte hur många hus som helst! Mafreia kryllade av människor, men man kunde inte se dem för alla träden. Dessa människor skulle snart få höra om Jesus!  

Vi startade kampanjen dagen efter och predikade fem kvällar. Antalet åhörare började med en skara på drygt 2500 men slutade med ett hundratal då det ropades hot och annat från moskéerna i staden. Detta är vanligt i Guinea men jag väljer då att tolka det som att vi var på rätt plats!  

Mycket mirakler skedde under kvällarna. Många blinda och förlamade blev helade av Jesus! Bland annat en kvinna som hette Mau som under 40 år inte kunnat resa på sig ordentligt blev helad efter bön, fantastiskt! Totalt fick vi in 515 uppföljningskort och de kristna på plats har hand om uppföljningsarbetet.  

Innan kampanjen i Mafreia fanns det endast tre församlingar där varav en som bara var en månad gammal. Men på söndagen när det var dags för gudstjänst, startades det två nya församlingar av två pastorer som tränats av Oury Sow som lägger upp våra kampanjer i Guinea. Pastor Daniel Suma och pastor Jakob Glavogi. Be gärna för dem och de nya församlingarna!  

Under dagarna innan kvällsmötena hade vi pastorsseminarier, detta upplevdes som något alldeles fantastiskt av både oss och deltagarna. Vi undervisade om evangeliet, Jesus som ditt liv, gärningar och nåd, lärjungaträning, och att vara fylld med den Helige Ande och om hans gåvor. Pastorerna var så uppmuntrade och hade så många frågor efter passen till oss och de började även undervisa varandra! 

När Abu Bakarr såg alla mirakler som skedde, bestämde han sig för att ge sitt liv till Jesus!

Till slut så skulle jag vilja dela med mig av ett vittnesbörd från det andra kvällsmötet. Innan vi skulle köra igång träffade vi en man på kampanjplatsen som kom från grannlandet Sierra Leone. Han hette Abu Bakarr Bangura och han hade kommit dit några dagar tidigare och fick höra om vår kampanj och bestämde sig för att komma och lyssna första kvällen. Han berättade för oss om hur han, när han såg alla mirakler som skedde, bestämde han sig för att ge sitt liv till Jesus!  

Jag frågade honom då: ”Du var alltså en muslim för två dagar sen?” Abu svarar, ”Ja”! Jag frågar då, ”Och nu är du kristen?” Abu ler med hela ansiktet och svarar, ”Jag är kristen!” Vi prisar Jesus och tackar Gud för allt som hände i Mafreia. Stort tack till dig som var med och bad och gav till kampanjen! 

| Nyhetsbrevsartikel

Bibelutdelning i Guinea

posted by:Kenth Andersson on

/av Joel Sandgren

Telefonen verkar aldrig sluta vibrera, en efter en ringer de för att få veta mer om Jesus. I maj var det en satsning i några av byarna kring Mamou i Guinea, Västafrika. Under veckan delades det ut 1400 biblar för att göra Jesus känd i byarna. Detta är områden där ingen tidigare varit med de goda nyheterna om Jesus Kristus och det är dessutom första gången folket fått ta del av bibeln på deras eget språk. Det var dåvarande Pionjärelever, samt Rodhe Haslinger och Alexander Bervebrink som var på plats.

Responsen var blandad. En man utbrast ”Denna boken hörde jag om på radio, sedan dess har jag längtat efter att få läsa den”. En annan man började samla ihop biblar och rev sönder dem för att visa att detta var hädelse till deras tro och läget blev snabbt oroligt. Men från platsen sprang hundratals för att ingen skulle ta deras bibel.

Sedan dess har det hänt mycket. I varje Bibel fanns telefonnumret till vår lokale medarbetare Oury Sow, och många samtal om Jesus har fått ta plats sedan biblarna delats ut. Flera gånger har folk åkt till honom från byarna för att i några dagar få undervis-ning och förklaring utifrån Guds ord. Detta har lett till god frukt då Oury nu fått åka tillbaka till byarna för att döpa 7 personer som valt att följa Jesus. Alla som valt att omvända sig tillhör den onådda folkgruppen Fulani. De vittnar om att de genom att läsa skriften fått en uppenbarelse om Jesus och de nu börjat tro på honom. Dessutom är det fortfarande nya personer som hör av sig och vill veta mer om denna Jesus de nu läser om i de utdelade biblarna, flera månader efter satsningen.

Nästa steg för dessa områden är ännu inte bestämt och det är något Oury ber till Gud om ledning kring. Men sannolikheten för nya församlingar i byarna är stor. Då handlar det inte om stora möten med högljudd lovsång och dans. Utan att träffas i hemlighet i en hydda för att i stillhet läsa Guds ord tillsammans och vara samlade till bön. Nu ber vi att det som börjat ta fart i byarna ska flamma upp till fler dop och nya församlingar.

| Okategoriserade

Engage Mission 2019

posted by:Kenth Andersson on

/ av Maja Bertilsson

Den 12 oktober 2019 gick konferensen Engage Mission för tredje gången av stapeln. Också denna gång var vi i Pingstkyrkan i Nässjö tillsammans med över 200 ungdomar som var nyfikna på mission. Konferensen startade med tanken att tända unga människors längtan efter vår tids onådda folkgrupper. Innehållet i konferensen bestod av undervisning, lovsång, workshops samt bön för vår värld.

Dagen i Nässjö inleddes med en missionsshow där bland annat missionärer intervjuades och tre missionsresor lotta-des ut bland deltagarna på konferensen, en tjej som vann en resa åkte några veckor senare ut med Ung Missionär till Nord-Makedonien. Mission in action!

Låt oss höra berättelser från två av våra deltagare Hannes och Nina som var på konferensen.
Hannes var på Engage Mission för första gången och han hjälpte till i bönerummet som fanns på plats i samarbete med Team med Uppdrags bibelskola. Hannes berättar att han aldrig tidigare tänkt på mission i världen som någonting för honom, men under konferensen kände han att hans hjärta sakta men säkert började bulta för just onådda folkgrupper. Hannes betonade att när talaren berättade att enbart en liten andel av Sveriges församlingars medel går till onådda folkgrupper kändes det skrämmande. Hannes säger också att han tror att likt honom kan också din syn på mission ändras. Detta eftersom mission ligger på Guds hjärta, det är Guds längtan att vi ska gå ut och då kan denna längtan också läggas på ditt hjärta!

Nina berättar också att hon var på Engage Mission för första gången och berättar att hennes upplevelse av konferensen har varit fantastisk. Hon upplevde en stark Gudsnärvaro och att det var en stark profetisk ande över konferensen. Under konferensen fick Nina uppleva att Gud uppenbarade saker för henne, hon lärde sig att mission är på riktigt, att det är viktigt och att det också gäller henne. Hon berättar att några veckor innan konferensen hade hon haft många tankar på Japan, och inför konferensen hade hon ärligt sagt att hon la dessa tankar i Guds händer, hon ville låta Guds vilja över hennes liv ske. Cirka 15 minuter efter att hon hade bett denna bön fick hon bekräftat av en pastor att hon skulle fortsätta sträva efter Japan. På Engage konferensen blev hon bland annat introducerad till en familj som hade bott och missionerat i Japan i ca 20 år. Samma kväll som Nina träffade familjen som bott i Japan fikade hon med sina vänner, under fikat var det en person som gick runt och delade ut små flaggor ur en glasburk, när Nina drog upp en flagga fick hon Japans flagga. Nina fortsätter och betonar att för henne har Japan blivit bekräftat om och om igen genom hela konferensen. Hon betonar och säger att det är så lätt att känna att mission innebär att man måste åka långt eller bosätta sig i ett land långt hemifrån, men mission kan också vara här, på hemmaplan. Hon säger att Engage Mission är något som har betytt väldigt mycket för henne och hon vill att fler ska få chansen att upptäcka konferensen. Hon avslutar med att säga att hon redan rekommenderat konferensen till flera av sina vänner och hon är väldigt taggad inför nästa års konferens!

Engage Mission är menad för alla, du behöver inte brinna för mission men du kan komma dit och bli inspirerad dels av talarna men också av alla andra deltagare som också är nyfikna på mission. Nästa år är Engage Mission i Jönköping och vi har en stor tro för att den här konferensen kommer att få människors hjärtan att börja bulta för mission bland vår tids onådda folkgrupper. Nästa års konferens är den sjunde november.

| Nyhetsbrevsartikel

Skördeglädje i Bangladesh

posted by:Kenth Andersson on

JAG KOMMER NOG ALDRIG ATT GLÖMMA blicken och leendet jag fick från den bengaliske mannen som just fått tillbaka synen på sitt vänstra öga. Min 13-årige son stod och filmade det som hände och fick se Jesus utföra ett mirakel på samma sätt som vi kan läsa om i Bibeln!

887 frälsningssökande och många helade blev resultatet efter kampanjen i den lilla byn Chankali, belägen i provinsen Rajshahi i den norra delen av Bangladesh. Allt genom Guds stora nåd!

”De som sår med tårar ska få skörda med glädje. Gråtande går de ut med säden de ska så, men med jubel kommer de tillbaka och bär sina kärvar.”  Psaltaren 126:5

Jag, Andreas, och min son Edwin utgick från vårt nya hem i Thailand, tre timmar söder om Bangkok. Det var femton år sedan jag och min fru Linnéa var i Dhaka senast. Det kändes verkligen gott att få komma tillbaka till det fantastiska landet Bangladesh igen. Trafiken härborta är verkligen galen, något jag helt glömt bort.

Vid det första kampanjmötet möttes vi av omkring 900 personer. En blandning av framförallt hinduer men även muslimer. Björn och Johan delade med sig av olika vittnesbörd och Andreas predikade om den gråtande änkan i Nain. Hon som just förlorat sin son och sedan lyckligtvis fick möta Jesus på vägen. Jesus sa: ”Gråt inte” och väckte upp hennes son från de döda. Många bybor gensvarade på frälsningsinbjudan och namn och kontaktuppgifter samlades in för uppföljning.

Kvinnan bredvid Andreas var blind på vänster öga. Nu är synen helt återställd!

Den här kvällen tog det extraordinär lång tid innan någon kom fram för att vittna om någon form av helande efter den gemensamma förbönen. Då bjöd vi fram sjuka som önskade förbön fram till kanten av scenen för handpåläggning. Då blev bl.a. en man botad från huvudvärk han haft i några veckor. En kvinna hade haft värk i ryggen i tre månader och vittnade om hur Jesus gjort henne fullständigt bra. Tack Jesus!

Bönen efter första kvällens möte var att Herren skulle ge oss ett genombrott dag två. De lokala ledarna berättade att människor i byn pratat mycket om att de noga skulle kontrollera huruvida Jesus kunde göra några mirakler eller inte. Församlingsnätverket som Gå ut mission har samarbetat med i Bangladesh nu i snart 18 år har haft målet att plantera 500 församlingar. I nuläget finns omkring 400 nya församlingar. Broder M. berättar glatt att han har varit med och anordnat 89 kampanjer. Pionjärarbete i form av missionskampanjer är utan tvekan en fantastisk katalysator för församlingstillväxt och församlingsrörelser.

Vi upplevde att Herren visade oss sitt hjärta för människorna i Bangladesh. Jesus ser människorna här som förlorade får som han vill hela och frälsa. Han har medlidande med dem och vill möta deras behov och deras innersta längtan. När Jesus gick på jorden såg han människornas nöd och lidande och förbarmade sig över dem. Han sträckte sig ut i sin stora kärlek och botade dem och befriade dem från mörkret som plågade dem. På samma sätt skulle vi få sträcka oss ut mot dessa människor med samma kärlek och medlidande för att förmedla hans överflödande liv.

Nu ska jag be till Jesus Kristus varje dag!
Den andra kvällen i byn Chankali samlades omkring 1300 personer för att lyssna till Björn Fredriksson, pastor i Salemförsamlingen i Vargön. Efter Björns levande förkunnelse om den förlorade sonen som vände hem till sin far och blev varmt mottagen, så gav en skara människor respons till att ta emot Jesus som sin personlige frälsare. Flera vittnade också med stor glädje om helande i sina kroppar.

Tre förmiddagar hade det svenska teamet seminarium med de lokala ledarna. Fokus för undervisningen var framförallt att förmedla vem den helige Ande är och att vi kan vandra med Honom och lyssna till Hans röst.

Vid ett av ledarseminarierna fick vi ett kunskapens ord gällande någon som hade ett dövt vänsteröra. När vi frågade om det fanns någon med detta problem så gensvarade en ung kvinna. Vi ställde därefter frågan om någon av de närvarande bar på en längtan efter att be för sjuka. En man lyfte handen. Efter att han lagt handen på den unga kvinnans öra och bett i Jesu namn så prövade vi hur det var med hörseln. Fullständigt bra! Gud har omsorg om sina barn och när vi lyssnar in Hans röst så kan vi få se Hans rike komma mitt ibland oss.

Kvinnan på bilden har plågats av smärta i kroppen i 30 år. Hon blev helad och berättar på scenen att hon nu ska be till Jesus Kristus varje dag. De vita armbanden visar att hon är en överlåten hindu. Intervjuas av Johan från Vargön.

Johan Lundgren, från Vargön, undervisade med stor passion om den auktoritet vi kan vandra i som troende. På samma sätt som en polis agerar utifrån den auktoritet som denne fått från en högre instans, just så är vi kallade att vandra i auktoriteten vi fått av Jesus. Vi behöver tala med auktoritet. Vi behöver tala! Utan att vi talar så händer ingenting. Gud talade och då skapade han. Anden svävade över vattnet men det var när Gud talade som allting började.

För att inspirera till att öppna upp för livet med den helige Ande så berättade pastor Björn den otroliga historien då han vid ett möte i Sverige för några år sedan, fick en profetisk hälsning till någon i mötet: “Gud kallar dig att nå en speciell folkgrupp och du har en viktig person i ditt liv som heter Emanuel som du ska lyssna till och du har fyra barn.” Mitt i hälsningen så avbryts Björn av att en man ställer sig upp och ropar: ”Halleluja! Allt stämmer på mig men jag har bara tre barn.” Men efter en kort stund så berättar mannen, full av sorg, att han faktiskt har ett fjärde barn som han har förskjutit från en tidigare relation. Detta möte fortsatte med att alla började bekänna sina synder och Guds Ande kom väldigt starkt. Alla blev helade från sina sjukdomar. På samma sätt menar Björn att det kommer en tid av väckelse i Sverige då Gud kommer att möta människor på liknande sätt.

Den tredje kampanjkvällen predikade Johan om ett märkligt möte en dag när han var i Minneapolis. När han var ute på en promenad mötte han USA:s dåvarande president Bill Clinton. Mötet med presidenten gjorde ingen skillnad för Johan men när han mötte Jesus i tonåren, var det helt annorlunda, det förändrade allt! Under en bönesamling fick han se Jesus i en inre syn och kärleken och ljuset från Jesus mötte honom där. Efter Johans förkunnelse denna kväll så gav ett par hundra människor sina liv till Jesus.

Under de fyra kampanjkvällarna så vittnade många om helande i sina kroppar. Bland annat blev många sjuka ögon botade och flera blinda fick sin syn. En kvinna hade inte kunnat se bra sedan 2008. Nu ser hon utmärkt! En äldre kvinna kom fram och berättade att Jesus helat henne från lungproblem som hon haft ett år tillbaka. Ett dövt högeröra blev helat. En stel nacke blev helt bra. En man som inte kunnat gå på sitt ena ben hoppade runt på det helade benet! Allt detta fick vi se Guds nåd uträtta mitt framför våra ögon. Det finns verkligen kraft i evangeliet!

Vi gladdes storligen över att så många fick uppleva en helande beröring av Jesus. Men jag vill även dela med mig av den smärta som jag upplevde personligen då jag vid flera tillfällen bad för en liten pojke som inte kunde gå själv, han var lam i benen. Pojkens mamma önskade så ett helande för sin lille son. Min förhoppning är att denne lille grabb ska få uppleva ett helande längre fram. Kanske att någon av de som började följa Jesus i samband med kampanjen, i kärlek kan sträcka sig ut till denna pojke. Jag ser fram mot att få möta honom en dag då han berättar hur det hela gick till när han fick tillbaka styrkan i sina ben så han kunde spela fotboll med sina kompisar!

Sista kampanjmötet på lördagkvällen upplevdes som en fantastisk seger. De ca 1500-2000 mötesbesökarna var hungriga efter evangeliet. Gensvaret efter förkunnelsen om Jesus – Livets bröd, var stort. Massor av dyrbara bengaler vittnade om helandeunder såsom blinda ögon som öppnats, smärtor som försvunnit och befrielse från olika sjukdomar. En kvinna hade haft smärta i sitt ben i 12 långa år men den här kvällen blev hon helt återställd.

Ett stort tack till Dig som står tillsammans med Gå ut mission genom förbön och ekonomiskt stöd och som gjort denna kampanj möjlig. Tillsammans kan vi nå de onådda folken med de goda nyheterna om Jesus!

Andreas och Linnea Holm
Missionärer i Gå ut mission, Sydostasien

| Okategoriserade

”Det är fara värt…”

posted by:Kenth Andersson on

att den stora gudinnan Artemis förlorar sitt anseende och att den gudinna som hela Asien, ja, hela världen dyrkar, mister sin gudomliga storhet.” Apg. 19:27 

Motståndarna var helt bestörta över den kraftfulla framryckning som de första kristna hade för snart två tusen år sedan i det dåvarande mindre Asien, nuvarande Turkiet. Man konstaterade utifrån förvandlade liv överallt att den gudinna man tillbad var livlös och inte handlingskraftig, i jämförelse med den levande Jesus Kristus. Den Helige Andes utgjutande höll på att förvandla folkslagen på en hel kontinent! Som en sista desperat attack lyckades motståndarna med att vigla upp några tusen besökare på teatern i Efesus mot två män, Gajus och Aristarkus som kommit till tro genom Paulus tjänst i staden. När man släpade in dem i den stora amfiteatern, två mot flera tusen, skanderade folkhopen på stenläktarna fåfängt i flera timmar: Stor är efesernas Artemis!   

Men Jesus vann. Gajus och Aristarkus promenerade ut och fortsatte predika vidare i staden. Ingen tillber längre Artemis i Efesus tempel. Nu i september var istället 40 evangelister från Europa, Asien, Syd och Nordamerika på exakt samma stenläktare i samma amfiteater. Triumfatoriskt proklamerade vi genom vår blotta närvaro att någon Artemis aldrig funnits, men Jesu Kristi frälsning har nått ut från denna teater till alla världens kontinenter. Nu var vi tillbaka som Guds barn och med lyfta händer tillbad vi den ende sanne Gud. Inne i teatern ljöd istället lovsången: -Vi upphöjer dig, du vår Gud!

Dessa evangelister från 10 nationer utgör nätverket för kampanjmission som heter ACE. Nu hade vi vår årliga och 18:e konferens, i år förlagd till Turkiet. Under 3 dar var vi samlade för att inspirera, stödja och hjälpa varandra. Tillsammans sökte vi Herrens ledning vidare i arbetet och skapade nya samarbeten. Genom att samtala och informera varandra om det arbete man står i så blir de samlade resurserna tillgängliga och kan fördelas och sättas in strategiskt, just där kyrkohistoriska öppningar nu sker. Nätverket ger också fina möjligheter för yngre evangelister att få lära av äldre och mer erfarna. En otrolig massa energi, inspiration, kreativitet och rå eldkraft andligt sett är samlad vid dessa konferenser. Det handlar om hängivna och överlåtna människor som frimodigt delar vittnesbördet om vad Jesus har frälst dem ifrån, och vad Han har frälst dem till, oavsett vilka påföljder som kan uppstå. Tillsammans ber nätverkets deltagare, årligen till frälsning med över hundratusen människor på vår jord! Sammanförda i det här nätverket är missionärer som mer än något annat älskar Jesus, förkunnelsen om Honom, att få bota och befria människor. Mest av allt att få be till frälsning med förlorade själar.

Detta år var vi samlade i Efesus för att dels manifestera att evangeliet har gått ut från denna stad till alla jordens kontinenter. Genom historien visar ruinerna i Efesus att det verkligen var ”fara värt att hela världen kommer glömma Artemis”. Den andra orsaken att konferensen hölls i Turkiet är den potentiella utmaning som arabvärlden faktisk fortfarande är för Guds församling. Med sina 0,1% kristna i Turkiet så fick vår missionskonferens en tung profetisk profil. Den helige Ande berörde oss alla djupt över nöden och behoven i arabvärlden. Löften till Herren förnyades. Predikanter överlät sig på nytt till att villigt tjäna Jesus, oavsett kostnaderna. Personligen hade jag även det stors privilegiet att få besöka en turkisk församling, få ta del i gudstjänsten och lovsjunga med dem. Efteråt vid kyrkkaffet hade jag glädjen att efter många år sedan sist få sitta i samtal med nyfrälsta turkar som älskar Jesus!

Mitt i detta nätverk står Gå ut mission centralt som motor och drivkraft då nätverkets ledningsgrupp för 4 år sedan valde Gå ut missions ledare, Jonas Andersson som ordförande och konferensvärd. Jonas lägger även tid och kraft mellan konferenserna på att hantera nätverkets frågor tillsammans med ledningsgruppen för ACE. Genom ditt stöd till Gå ut mission är du med och har del i detta viktiga nätverks utveckling. Enhet är alltid bra och ett verk av den Helige Ande. Oberoende och enskilda missionsorganisationer står genom ACE enade med varandra i bön, i tjänst och med en transparens och genuin ödmjukhet. ”Det är fara värt” att denna världens furste, söndraren och splittraren, måste fly ännu en gång för Jesus Kristus, världens ljus!

| Okategoriserade

Levande vatten i Tchad

posted by:Kenth Andersson on

Den 26 augusti var vi, Peter och jag, äntligen på väg ner till Tchad för att göra den första av många satsningar i landet. Vi på Gå ut mission har under ganska lång tid bett för landet. Peter har varit där, planerat, förberett och träffat en mängd ledare för olika kyrkor och missionsorganisationer.

Tchad är ett väldigt stort land till ytan men befolkningsmässigt bor det bara runt 15,8 miljoner människor där. Utav dessa är de flesta onådda av evangelium trots att här har bedrivits mission i många år och att det finns nationella samfund i landet. Här finns 77 onådda folkgrupper! Den norra delen av landet består av öken och den kristna populationen, som bara utgör ca 3% av befolkningen, finns i de södra delarna. Vi reste till de mellersta delarna av Tchad.

När Peter var där i februari, var marken helt uttorkad och alldeles brun. Nu, efter regnperioden var allt grönt och det var dags att skörda jordnötter och majs. Men trots att det regnat i flera månader var många av brunnarna torra. Vi såg t.o.m. kvinnor som grävde i den, nu uttorkade, 40–50 meter breda flodbädden för att få tag på vatten. Så vår plan för besöket var att tillsammans med en biståndsorganisation, som har lång erfarenhet av att jobba humanitärt i landet, besöka de platser där de tidigare borrat brunnar. De skulle serva brunnar som inte fungerade längre. Eftersom det alltid samlas mycket folk när en brunn blivit lagad skulle vi ta tillfället i akt och visa Jesusfilmen, dela evangeliet och be för sjuka.

Med oss i teamet hade vi den lokala evangelisten Job. Han är en mycket härlig gudsman, alltid med ett stort leende på läpparna. Han är utsänd för ett nationellt samfund som heter ”Eglise Evangelique au Tchad”. Flera av kvällsmötena hade vi därför med oss några av deras samfundsledare. Själva tyckte vi inte att det blev som vi hade planerat. Eftersom folket var upptagna av att skörda hade inte så många tid att komma på våra möten. Men samfundets vicepresident, VP, uttryckte stor tacksamhet för att vi var där. En kväll när vi skulle besöka en by för att visa Jesusfilmen på en kyrkvägg utanför en gammal missionsstation, där det tidigare varit skola, kyrka och hälsoklinik, kom regnet och vi fick ställa in. Istället för att ha filmvisning hamnade jag i ett hus tillsammans med pastorn i byn, VP, Job och några flera från samfundet och jag fick dela Jesus passion för de onådda, inspirera till att be för sjuka och mycket mer. Efteråt tackade VP mig så oerhört för det som jag hade delat, han sa att de tidigare fått höra att det inte är möjligt längre för Jesus att göra människor friska.

När vi några dagar senare, hade utomhusmöte inne i Bitkine, bad vi för sjuka och VP ledde bönen tillsammans med mig!

Det kom bara ca 300 personer på det mötet, mest folk från kyrkan som fanns där. Men platsen låg precis utmed huvudgatan i staden så människor passerade och många stannade för att lyssna.

Men hur gick det med brunnreparationerna? Vi besökte ett antal brunnar som var ur funktion oc  flera av dem blev reparerade av biståndsteamet. Det var en fantastisk känsla när en trasig brunn började fungera igen! I Sverige tar vi vårt vatten för självklart men så är det verkligen inte för alla människor.

Våra två veckor i Tchad blev inte riktigt som vi hade tänkt från början. Men så är det med pionjärmission. Det här var Gå ut missions första insats i landet och vi prövade något helt nytt, att arbeta tillsammans med en biståndsorganisation. Här fick vi stå sida vid sida och använda oss av olika verktyg i Guds verktygslåda.

Veckorna i Tchad har gett oss viktiga erfarenheter inför framtiden. Många praktiska saker har lagts tillrätta och vi är bättre förberedda inför nästa satsning. Nu vet vi att bästa tiden för att besöka landet är i december, januari och februari, alltså under torrperioden när inte många är upptagna med skördearbete och temperaturen är lite svalare.

Vi kommer att få vara med och sprida evangeliet igen till de minst nådda i Tchad.

| Okategoriserade

UNG Missionär i Europa

posted by:Kenth Andersson on

I somras var fem Ung Missionärs-team ute på mission i Europa. Dessa team var fulla med hjältar som bestämt sig för att ägna en del av sin sommar till att förkunna evangelium. Det finns många anledningar att inte åka ut på mission. Men de unga missionärerna höjde sig över dem alla och ansökte om en plats, bokade en biljett, packade sin Bibel och gav sig ut på Jesus ärenden. Många av deltagarna var på sin första missionsresa, andra hade varit med förut. I Bulgarien, Albanien och Nordmakedonien gick de fram med det glada budskapet. Här kommer några glimtar från sommarens olika team.  

Första teamet reste till Pogradec i Albanien. Så här rapporterar teamet från en av dagarna: ”Halleluja! Vilka dagar vi fått ha. Igår fick vi ta del av vittnesbörd från barnlägret, Jesus hade gjort så mycket. Frälsning, flera helanden och många hade blivit styrkta i sin tro. Denna förmiddag var också bra då vi delade oss i olika grupper och fick göra hembesök 

Andra teamet åkte till Sofia i Bulgarien och gjorde mycket gatuevangelisation och en del möten i stadens romska stadsdelar. Så här rapporterar de en av dagarna: Vi har haft en spännande dag i Sofia! Vi var i ett romskt område. Där blev vi välkomna hem till människorna som hungrade efter Jesus och hans helande. Vi fick möjlighet att dela evangeliet och uppmuntra dem med våra vittnesbörd och bibelberättelser, många ville ha förbön. Jesus gav bättre hörsel till en man som hörde dåligt, halleluja!! Vi fick träffa barn på gatan som ville be och sjunga med oss. De var nyfikna på vad vi gjorde där och följde med oss. Den glädjen dessa fantastiska barn delade med sig av är fantastiskt. Vi är tacksamma för denna dag, Gud är god. 

Det tredje teamet var i Pazardzhik i Bulgarien och gjorde bymöten i romska och turkiska byar. Så här lyder en av deras dagsrapporter”I förmiddags besökte vi en kyrka som ligger lite utanför staden vi bor i och Guds Ande föll verkligen över platsen. Vi sjöng lovsånger, Joel delade ett fantastiskt vittnesbörd om varför förbön och Guds kärlek kan göra underverk, och undertecknad förkunnade evangeliet. 8 personer räckte upp handen och sa att de önskade att bjuda in Jesus i sina liv för första gången – halleluja! Vi bad också för sjuka och flera vittnade om att de blev momentant helade. I kväll ska vi delta på en ny gudstjänst där det kommer att vara både kristna och ofrälsta: Vgläder oss!”  

Det fjärde teamet avlöste det tredje i Pazardzhik och fortsatte med liknande bymötenDe skriver så här: ”Vi hade ett härligt bymöte i Pishtigovo. Melissa predikade utifrån äktenskapbryterskan om att bli fri från synd, flera gensvarade på frälsningsinbjudan. Många ville ha förbön och när vi frågade om de har blivit helade räckte flera upp handen! 

Det femte teamet utgjorde det första Ung Missionärs-teamet i Nordmakedonien. De hann med att evangelisera både på olika platser i Skopje och även lite längre söderutHär kommer en av deras rapporter: ”Dag två besökte vi två byar som ligger några timmar utanför Skopje. Vi gick på hembesök, delade ut kristna flygblad och hade gudstjänst med de troende i stan. Där fick vi samlas och uppmuntra de lokala kristna och tillsammans på olika språk upphöja Guds namn i lovsång. Kian delade ett kraftfullt vittnesbörd och Boutros predikade för första gången vilket var till välsignelse för församlingen. Dag 3 besökte vi det största romska området i hela Europa. Vi kopplade till en kyrka där vi delade ut mat och lekte med barnen. Vi sjöng lovsång och Tuva delade evangeliet med barnen som satt fokuserade och tog in budskapet.” 

 

Vill du läsa fler rapporter från sommarens team, så hänvisar vi till Facebook-sidan: ”UNG MISSIONÄR” där det finns mycket mer rapporter att läsa. I november kommer ännu en Ung Missionärs-resa gå till Nordmakedonien och vi har även den stora glädjen att den 22-24 november bjuda in till Ung Missionärs-konferensen ”Gathering”, i Borås. Håll utkik för mer information. Stort tack för alla era förböner!  

 

Anton Karlsson, koordinator Ung Missionär 

| Okategoriserade

Jesus till Panchpukur

posted by:Kenth Andersson on

Vårens sista kampanj i Bangladesh var förlagd till Panchpukur, en liten by i Dinajpurdistriktet i norr. Vår samarbetspartner FCCB (Free Christian Churches of Bangladesh) håller 6 -8 kampanjer varje år, alltid på nya ställen. Strategin är att det ska finnas en eller flera församlingar inom en viss omkrets, så att uppföljning av nyfrälsta och etablerandet av nya församlingar enklare kan möjliggöras.

Men det är inte självklart med sådana här kampanjer i ett land med 0,3 % kristna, 9 % hinduer och 90 % muslimer. Rickard Lundgren hade vår första kampanj här 1998, under åren 2004 -2006 var dörrarna stängda för mission. I dag är dörrarna öppna igen, med vissa restriktioner. Påsk-massakern på Sri Lanka har satt djupa spår hos de troende i Bangladesh, och därför var säkerheten på den här kampanjen extra sträng. Men allt gick bra, och möteplatsen på ett fält inne i en skogsdunge fylldes av människor fyra kvällar i rad. Ungefär 1000 personer kom första kvällen och närmare 2000 sista kvällen. Folk kom till fots, på cykel eller hämtades på släp efter traktorer och 3-hjuliga jordbruksmaskiner. Responsen på förkunnelsen, frälsnings-inbjudan och förbönen för sjuka var stor och spontan; ett hav av uppsträckta händer visade att folket i Panchpukur ville ha Jesus!

Och varför inte? När vi kommer med så goda nyheter om att Gud älskade världen så högt att han gav oss sin son, att all synd är försonad för oss och att alla som tar emot Honom har rätten att bli Guds barn.

Fler än 1500 uppföljningskort registrerades under kampanjdagarna 24 – 27 april. Det handlar om människor som blev berörda av evangeliet och som de lokala kyrkorna i området nu jobbar vidare med, vilket handlar om undervisning, dop och lärjungaträning. FCCB har 38.000 medlemmar, fördelade på 408 församlingar. Antalet församlingar ökar för varje år som går. För 5 år sedan fanns det 320 st. Tack vare ett medvetet och trofast arbete av de lokala pastorerna och evangelisterna har de, trots små resurser och stora utmaningar, åstadkommit detta. Innan påsk var det planerat dop av 600 personer, men flera av dopen blev uppskjutna på grund av motstånd och allvarliga hot. Bön för sjuka och vittnesbörd om helanden är en dörröppnare för evangeliet i det här landet. Det saknas inte religiositet i Bangladesh – Gud är självklar! Men jag bär på en stor längtan efter en levande Gud som griper in i människors liv. På mötena uppgav ett stort antal personer att goda saker hade skett under förbönerna. Men som överallt annars i världen är det inte lätt att våga träda fram i en stor folksamling, så det var stor glädje när 2-3 personer kom upp på plattformen varje kväll och vittnade om konkreta helanden. En av dem sa: ”Jag kände att något skedde efter förbönen i går, och i kväll försvann alla mina smärtor”. En annan vittnade om att långvariga huvudsmärtor var borta och att det även hade skett saker som hon inte ville berätta om på scenen. Vittnesbörden från samtliga var att; Detta har Jesus gjort!

Teamet på denna missionsresa bestod av Daniel Bergman, Petronella Ivarsson och Fredrik Dahlen, samt jag själv, Arne Raen från Norge. Vi fick bo i en nöjespark ca 30 min från kampanjplatsen. Förmiddagsseminarierna med 35 lokala pastorer och medhjälpare var förlagda till ett klassrum vid en liten baptistkyrka i en annan by. Här hade vi fin gemenskap med undervisning, vittnesbörd och förbön. Fredrik, Daniel och Arne delade på undervisningen, och de lokala troende delade sina liv med oss. Petronella blev överöst med blommor och firade sin 20-årsdag med att vittna frimodigt framför 2000 bengaler!

Vi är så tacksamma för det lokala teamet som ombesörjde att vi kunde komma ”till ett dukat bord!” Kampanjmission handlar inte om ”oss och dom.” Det är en stor glädje att få stå tillsammans med dessa härliga människor: Veteranen Mathai som har varit med på 90 kampanjer, koordinatorn Joshua, tolken Jessica och vår reseledare Bivash. Utöver detta tillkom lovsångsteamet, ljudtekniker, kockar och många flera. På hemvägen övernattade vi på Home of peace, där vi möttes av 600 studenter och fick delta i deras gudstjänst. Tillbaka i huvudstaden Dhaka träffade vi de 15 bibelskoleeleverna på Hosanna Bible School och var även med på deras söndagsgudstjänst. Genom Guds nåd har vi fått vara med på ännu en liten etapp i Det Stora Loppet! Slutresultatet känner vi redan till: Framför Guds tron kommer det stå en stor skara som ingen kan räkna, från alla folkslag, stammar och språk (Upp 7:9). Vi får säga som Paulus i 1 Kor. 3:7, någon planterar, andra vattnar, men GUD GER VÄXTEN! Vi är Guds medarbetare och grunden är Jesus Kristus!

För mig personligen var den här kampanjen ett bönesvar och en stor uppmuntran. Efter att nyligen ha genomgått en canceroperation var jag osäker på min hälsa och kapacitet. Då den förste reseledaren, Rickard Lundgren hastigt fick hoppa av, bara dagar innan avresan p.g.a. av allvarlig sjukdom i familjen, var det mänskligt sett en liten kris. I den situationen var det en fantastisk upplevelse att få precis det jag behövde; dag för dag, steg för steg! Kraft, humör och inspiration!

Tack för alla förböner, kampanjen i Panchpukur blev en festresa! Låt oss fortsätta be för Bangladesh och för församlingarna där. Och att de färska Jesus-troende får en gemenskap där de kan växa i nåden och kunskapen om sin Frälsare och Herre!

Vad säger teamet om resan?

Fredrik Dahlén: Det var starkt att få se hur människorna i Bangladesh, verkligen helt genuint ville ta emot Jesus till frälsning. De var berörda till tårar när de gick fram!

Daniel Bergman: Det är stort att få dela livet med någon från andra sidan jorden, en kort stund, men som ändå kommer ha stor betydelse för oss båda. Det ger mig glädje att tänka på att vi kommer ses igen, i himlen. Då får vi möta dem som var med och tog beslutet för Jesus på kampanjerna, får skratta tillsammans och vi får dela våra livshistorier.

Petronella Ivarsson: Det va fantastiskt, asså så mycket intryck, fantastiska människor och har typ aldrig känt mig så nära gud. Lixom han va i centrum hela tiden.. Man ser hur mycket människorna vill tro på Jesus och verkligen behöver Honom. Det har vi ju glömt bort i Sverige.

| Okategoriserade