Wow! Det är så det känns! Nu har vi äntligen varit i Västafrika igen och närmare bestämt Guinea. Trots att vi inte fysiskt lämnat Sverige så var vi verkligen där med våra älskade bröder och systrar. Över 200 pastorer och ledare från Guinea och några från Guinea Bissau samlades för en historisk konferens under fyra dagar. Detta var den första konferensen vi genomfört av detta slag i landet där det lösa nätverk av ledare som finns kring vår nationelle ledare Oury, äntligen kunnat mötas tillsammans. Initialt skulle det varit ännu fler personer med, men restriktioner och nedstängda landsgränser satte en del käppar i hjulen.
En personlig uppmuntran var upptäckten att bland alla deltagarna så fanns fyra personer från den muslimska folkgruppen MANYA! Detta är en grupp som jag bett mycket för och vi under ett antal år på olika sätt jobbat för att nå in i. Som genom ett profetiskt misstag ”upptäckte” vi dem första gången när våra Pionjärelever kom in i en by befolkad av två etniska grupper, vi kände bara till den ena, och fick dela evangeliet med dem! Att nu faktiskt ha troende från denna grupp representerade på vår pastorskonferens fick det att sjunga lite extra i min ande.
Stämningen under konferensen präglades av både allvar och glädje. Redan dagen innan konferensen startade drabbades en av de deltagande pastorerna av kraftiga magsmärtor och fördes till sjukhus. Dessvärre avled han bara timmar senare. Pastorerna var naturligtvis tagna och initialt bidrog det till en allvarsmättad stämning i konferensen. Men det var vackert att se hur Gud verkade med själavård, tröst och uppmuntran när pastorerna ändå samlades till de första mötena.
Profetiskt hade både Oury och vi talare från Sverige förberetts att tala in i deras liv och accentuerat av stundens allvar blev det starka samlingar där Gud upprättade och förlöste gåvor i de församlade ledarna. Hungern efter Guds Ord och responsen var precis som om vi befunnit oss på plats och det var lätt att betjäna.
Många av dem uttryckte vid ett flertal tillfällen sin glädje och förvåning över att alla budskap gick i varandra utan att vi hade förberett det tillsammans. Bekräftelsen av att Gud verkligen var med dem blev tydlig och förstärktes ytterligare genom de många personliga profetiska tilltal, andedop, befrielser och helanden som också skedde under dagarna. Vi är så tacksamma för allt det Gud gjorde dessa dagar och över det samarbete vi har med organisationen IBRA Media. IBRA var en av de parter som hjälpte oss att göra konferensen möjlig och med på sista undervisningspasset från Sverige var också deras Västafrikaansvarige Marcus Svedman med.
Marcus höll en uppskattad undervisning om att använda olika medier som redskap i att nå ut. Flera av pastorerna vittnade sedan om att visioner landat om radiosändningar och hur de skulle kunna jobba med sociala medier för att nå nästa generation i sitt land. När konferensen gick mot sitt slut avskildes två pastorer för tjänst och ytterligare nio missionärer sändes ut med förbön för församlingsplantering! Vem hade väl kunnat ana vilken rörelse Gud skulle sätta igång när jag första gången reste in i landet för över 12 år sedan?
Undertrycket i denna rörelse som går igenom olika samfundstillhörigheter är nöden och passionen att nå ut. Därför var jag inte ett dugg förvånad när pastorerna bad oss om att vara med och sponsra en utåtriktad kampanj de ville hålla själva varje kväll under konferensdagarna! Gud bekräftade detta initiativ med sitt välbehag flera veckor tidigare. Regeringen gav dem ett helt unikt tillstånd att genomföra dessa publika samlingar i ett land som för övrigt haft en hel del restriktioner under pandemin.
Varje kväll samlades människor och gensvarade till frälsning när Oury predikade evangeliet och varje kväll bekräftade Gud sitt Ord med under och tecken. Vi tackar Gud för att skörden bärgas och församlingar startas i allt fler folkgrupper i Guinea. Och jag riktar ett varmt tack till alla er som är med och gör vårt arbete där möjligt.