Evangeliets framgång i Dieke

Publicerad 23 juni 2017 | Nyhetsbrevsartikel

Det som hände under de första veckorna i maj är så stort att få ha varit med om! Jag skrev i nyhetsbrevet för ett par månader sedan om att jag skulle åka till sydöstra Guinea nära gränsen till Liberia, för att tillsammans med årets pionjärelever, Linus Hegg och Simon Lundgren, och deras kursledare Emma Mauritzon hålla kampanj i staden Dieke och predika i omkringliggande byar för manyafolket. Vi lärde känna manyafolket när vi för fem år sedan reste till Guinea med det årets pionjärer, Emma en av dem. Då fick vi i en by se 40 män och kvinnor ta emot Jesus från denna muslimska folkgrupp på ca 180.000 personer i Guinea och Liberia med tidigare knappt någon känd bekännande kristen. Vi förstod att här finns en grupp som vi kan vara med att nå med evangeliet! Nu i vår har vi haft två kampanjer i det område av Guinea där de flesta manya bor, med särskilt fokus på att få så in i vad vi hoppas resulterar i nya församlingar som växer fram bland ett tidigare onått folk!

Första dagen i Dieke mötte vi pastorerna och några av deras närmsta medarbetare från de fem kyrkor som fanns i staden. De var så glada att vi äntligen kommit till deras stad. Detta hade de bett och längtat efter. De hade aldrig tidigare haft den här typen av möten i sin stad. De berättade att de inför kampanjen kommit varandra nära och funnit en ny enhet där det tidigare funnits stridigheter, och jag kände verkligen att det här gänget var med oss till hundra procent.

Kampanjmötena var otroliga! Vi hade ca 8.000 besökare på första och största mötet. Vi ser ofta ett sjunkande besöksantal sett över fem dagar när vi har kampanj i Guinea, vilket vi inte ser någon annanstans, och vår bästa gissning är att muslimerna helt enkelt är rädda för att gå på flera möten på grund av hot från moskén och därför bara kommer på första mötet. Oavsett orsakerna till detta så var gensvaret på inbjudan att ta emot Jesus enormt! Jag, som predikade första kvällen, höll på att tappa hakan och börja gråta när jag såg i princip varenda hand i luften och fick bita mig i tungan för att kunna leda alla dessa människor i en frälsningsbön när jag i själva verket var nära att golvas av den enorma kör av röster som slog emot mig när de bad efter. På tre språk efter varandra! Pastorerna presenterade sig och sina kyrkor och förklarade hur man hittar dit och uppmanade folket att bli en del av familjen. Därefter bad vi för sjuka och flera kom fram och vittnade om helande. När vi lämnat mötet och kommit till hotellet ringde en av pastorerna och berättade att en lam man som burits till mötet börjat gå! Han kom för att vittna och vi fick träffa honom dagen därpå.

På det här sättet fortsatte det varje kväll. Alla de andra i teamet predikade varsin kväll och åh, vad roligt det är att lämna micken till nya evangelister och få vara med och coacha och uppmuntra! Det är något av det bästa vi vet i Gå Ut Mission. Jag är så glad och ödmjuk över att få vara med och hjälpa och pusha unga människor som springer sitt lopp för Gud i samma fåra som jag. Jag är så stolt över våra elever som körde hela vägen in i kaklet och predikade, ledde människor till frälsning, bad för sjuka, undervisade pastorer och predikade i kyrkorna på söndagen för båda gamla och nya medlemmar.

Varje kväll såg vi alldeles fullt med människor som ville säga ja till Jesus, och varje kväll fick vi höra mängder av helandevittnesbörd. En gammal kvinna som inte kunnat gå utan sin krycka under hela sitt liv(!) dansade på scenen och log från öra till öra. En pojke kom upp på scenen under hejarop från hela sidosektionen. Han var en av lärlingarna på bilverkstaden och många kände honom. Han hade fötts med ett missformat knä som gjorde att benet vinklades utåt och han hade haft svårt att gå. När han vittnade skanderade folket: ”Jesus! Jesus!” i ren glädjeyra! Många, många människor fick möta Guds kärlek till helande under veckan. Vi var också glada att höra att det var många från manyafolket på kampanjplatsen och att man sett manyas be med i frälsningsbön!

Vi hade fantastiska förmiddagar tillsammans med pastorerna där vi fick undervisa och uppmuntra dem. Jag tror att vi alla fick speciella budskap från Gud in i deras liv och församlingar. Under sista seminariet undervisade vi om missionbefallningen och om onådda folk, och vi utmanade dem att nå manyafolket. Sedan bad vi för dem och sände ut dem, det var ett underbart ögonblick. Vidden av detta förstod vi först efter kampanjens slut, när pastorerna sa ”Ni behöver inte predika i byarna. Ni har ju sänt oss och bett för oss. Vi vill gå!”. De berättade att en grupp av dem redan börjat planera ett projekt där de under 15 dagar skulle resa runt i manyabyar och predika och leda människor till tro och inte nöja sig med mindre än att starta upp små grupper med nyfrälsta där. Detta är i full gång i skrivande stund och jag är så förväntansfull att få höra rapporter därifrån. Det är klart att vi gärna hade velat vara med, men det här är så mycket större och bättre! Pastorerna i Dieke drabbades av Guds nöd för de onådda folken, och vill själva gå till det folk som de levt grannar med hela sitt liv! Detta är missionshistoria! Vi har varit med och sett en pusselbit i Guds plan för att kryssa av ännu ett folkslag som vi kommer att få se i himlen! Tack för att Du är med oss i bön och givande för att förverkliga missionsbefallningen, till den dag då alla folk har hört och Jesus kommer tillbaka!

Din missionär- Lina Cucca

Läs vidare

De senaste inläggen

Fler inlägg